Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK,
597
icke svenska akademien, som formulerat detta ämne, ty vid
de högtidligheter, med hvilka i Mars 1793 &rets jubelfest
firades, höll i Lund M. Stoltz ett tal öfver just samma ämne.
Äfven de förslag, som framstäldes rörande predikosättet,
visar hvad vigt man lade p& predikningar s&som religiöst
uppfostringsmedel. Extra Posten 1793 (n:r 167) har en artikel om
ett mera vittert predikosätt, i hvilken förordas att egna tredje
delen af högtidsdagarne &t moraliska predikningar, uti hvilkas
inledning dock "salighetsläran kunde ihågkommas"; dessa
predikningar skulle skrifvas af de förståndigaste och
vältaligaste män, öfverses af konsistorierna och annat vittert folk;
samt af publik myndighet stadfästas, hvarefter de årligen på
sannn> dagar skulle öfver hela riket från predikostolarne
uppläsas. Leopold införde i "Extra Posten" 1794 eii uppsats "Om
predikningar". Den framhåller vigten af att använda
tillbörlig omsorg å predikningars utarbetande, enär den kristliga
enfald, om hvilken man säger, att den mer än den
yppersta vältalighet uppbygger menigheten, fordrar, äfven den,
en ämnets förståndiga utredning och tankarnes sammanhang
från böljan till slut. De offentliga predikningarne voro af
stor vigt och nytta icke blott för gudaläran, "hvars
angelägenhet vi sätta långt öfver all fråga", utan äfven såsom den
enda tankeskola, hvilken i våra samhällen är öppnad för den
stora menigheten. Leopold omnämner bruket i England och
Frankrike att uppläsa andra predikanters arbeten, i brist
på egna lika goda, föreslår såsom bidragande till ett bättre
ett tillkännagifvande, som vid första ögonkastet onekligen tager sig
litet underligt ut. Men man må först besinna, att ämnet omfattar
religionen i dess allmänhet, och vidare erinra sig den vigt; man denna
tid i de upplysta kretsarne fàste vid deismens natur- eller urreligion
(ofvan I s. 3). Då förefaller detta tillägg icke su öfverflödigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
