Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Berg, sjöar, floder och dalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men högt ofvanom bergskedjan skjuta ett halft dussin evigt
snöklädda fjälltoppar, som tillhöra det mest storartade, som
något land kan uppvisa. De äro följande, nämda i ordning
som de äro höga: Glacier Peak (9,100 fot), St. Helens (9,750
fot), Shuksan (10,600 fot), Baker (11,100 fot), Adams (12,470
fot) och Rainier eller Tacoma (14,579 fot). De mest
regelbundet formade af dessa snöfjäll äro St. Helens och Baker,
det ståtligaste och högsta Rainier eller Tacoma. Detta berg
är beläget bland Cascade-kedjans vestra utgreningar, 60 mil
öster om staden Tacoma. Bergets namn är alltjemt omtvistadt.
Tacoma-borna envisas att kalla det Tacoma, hvilket utan
tvifvel är det mest originella och passande namnet. Men i Seattle
och på de flesta kartor går det under namnet Rainier. En
sorts förmedling har föreslagits med det ursprungliga
indiannamnet Tahoma, men tyckes ej ha vunnit någon vidare anklang
bland dem, som anse, att berget bör bära det namn, som
tilldelades detsamma af forskningsresanden Vancouver. Berget
mäter i omkrets vid basen 100 mil och vid en höjd af 7,000
fot 40 mil och eger ej färre än 15 stora isfält eller glacierer, af
hvilka tre numera, sedan stigar blifvit huggna genom
skogarne nedanför, äro tillgängliga för resande. Den förste, som
besteg detta berg, var general Kautz, som under sommaren
1857 låg i garnison med sitt kompani i Fort Steilacoom. Han
var på den tiden löjtnant, ung och äfventyrslusten. Den 8
juli tågade han och garnisonens läkare åtföljda af fyra soldater
och med en indian vid namn Wahpowety till vägvisare, i
riktning mot berget. De voro väl försedda med skeppsskorpor
och torkadt kött och medförde dessutom ett 50 fot långt rep,
yxa, termometer och alpstafvar. Förråden voro lastade på ett
par hästar. På qvällen den 10 kommo de till Mashell-prärien
på höglandet mellan Mashell- och Ohop-floderna. Der
lemnade de hästarne i två soldaters vård. Det tog de öfriga fem
dagar af högst ansträngande vandring öfver berg och floder,
genom bråddjup och skog, innan de ändtligen nådde fram till
den första glacieren. På vägen dit lyckades indianen döda
en hjort, hvars kött verkade styrkande på vandrarne, hvilka
utmattats af den enformiga kosten af bröd och torkadt kött.
Doktorn var redan första dagen så uttröttad, att han skulle
blifvit nödsakad att vända om, ifall icke indianen åtagit sig
att för en extra betalning af $10 bära äfven hans packning.
Doktorn var dock en stor, bredaxlad man, öfver 6 fot hög,
medan indianen var en liten, hoptorkad figur. Om färden uppför
snöfjället berättar gen. Kautz sjelf: “Tidigt på morgonen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
