Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Indianerna i Washington, deras seder, traditioner m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120-dianer, som bodde söder om Haida-indianerna i British
Columbia och norr om Chinook-indianerna, och hvilken lär inom sig
räknat nära 40 olika grupper. Till Sahaptin-familjen hörde bl.
a. Walla Walla-, Spokane- och Nez Perces-indianerna. Bland
alla dessa indianstammar voro Klikitat-indianerna de på
samma gång mäktigaste och ostadigaste. De ströfvade vida
omkring och gjorde handelsfärder både till California och British
Columbia samt långt österut till Missouris källor. Numera
äro alla dessa stammar stadda i utdöende, och de indianer, som
ännu finnas qvar, bo i de flesta fall på särskilda dem anvisade
reservationer och ha delvis antagit de hvitas seder och försörja
sig med fiske, jordbruk m. m.. emellanåt dock företagande
jagtfärder i bergstrakterna. Den förnämsta bland
reservationerna torde vara Puyallup-reservationen nära Tacoma, hvilken
innefattar 18,000 acres och bebos af öfver 400 indianer.
Indianernas seder och bruk, deras legender och gudasagor
erbjuda ett synnerligen intressant studium, men all möjlighet
för forskning i dessa ämnen skall snart vara förbi. Det tager
i första rummet en lång tid att bli så förtrogen med en
indian, att han vill oförbehållsamt tala med en hvit man om
sådant, och för det andra är det högst få indianer inom hvarje.
stam, som ega kännedom om plägsedernas ursprung och
ändamål eller kunna lemna besked om traditionernas innehåll. En
bland de allra mest framstående kännare på detta område är
brigadgeneral James C. Strong, hvilken redan på 1850-talet
var stationerad vid utposterna i Washington och kunde tala
Chinook-indianernas språk flytande. Han har under sin
långa krigarbana egnat särskild uppmärksamhet åt det
amerikanska urfolket och i sin förträffliga bok "Wahkeenah and her
people" framlagt resultatet af sina forskningar på ett sätt, som
måste väcka beundran för hans skarpsynthet och opartiskhet.
Han berättar, att när han först gjorde bekantskap med
indianerna på vestkusten, voro de i det hela taget ganska lika
hvarandra och hade ungefär samma seder och bruk.
Chinookstammen hade ända till de hvitas första ankomst till kusten
varit den mest framstående, men hade i slutet af 1840-talet
blifvit nästan bortsopad af smittkopporna. Eget nog funnos bland
de öfverlefvande åtskilliga nästan uråldriga medlemmar, såsom
t. ex. en öfver 100-årig gumma, som vid Lewis och Clark’s
expedition till kusten år 1806 var gift med Chinook-stammens
öfverhöfding, och som omtalas af dem i deras reseskildring.
Före de hvitas ankomst hade Chinook-indianerna brukat ro ut
på hafvet i stora kanoter och fånga hvalfiskar. De dödade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
