Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXVIII - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom Engeland, Frankrike, Spanien, och landade til
äfwentyrs i det warmaste Africa, der Kong Leijon
regerade: Man kan wäl tänka at en sådan person skulle til håfs
och betyga Printzen sin wördnad, ty han hade wäl kommit
som ett nöt tilbaka igen, om han intet wid alla tilfällen
kunnat berätta, at han blänkt wid de utrikes håfwen (så
skall man iu giöra, om man skall komma fort, fast det
skulle kosta både fäderne och möderne?) Leijonet frågade
den främmande Herren, hwad han tyckte om hans
Rike? Denna Orten, sade Norrbaggen, är ganska olik
mitt Fosterland: Här är folket swart, hos oss är det
hwitt. Här är jorden grön, der är hon mäst hwit. Här
äro Floderne rinnande, der äro de mäst hårda. Åh hut,
sade hela Håfwet, denna lymmelen tar oss för Bönder.
Ut strax, wrak, och liug aldrig för klokt folk. Så gick det
med det stackars kräket, som enfaldigt talade sanningen.
Så går det wäl med flera: Kanskie at jag offta har
samma lycka med mina menlösa ord; Men ehuru det är
med det, som låter orimmeligt, så trodde jag likwäl i
förrgårs en sådan berättelse, och jag törs slå wad med min
Inbillnings gåfwa om 5 nya påfund, at du, min
Läsare, äfwen lärer tro henne: Jag gick på Skieppsbron
och råkade i samtal med en liten löylig skiäpnad, nyss
hemkommen från Resan och til anseende lik de afmålade
Satyrer. En annan än jag, hade kunnat bli rädd för honom.
Jag frågade hwar från han kom. Han swarade: från
et sällsamt land, hwars Hufwud-Stad är beläget 59 gr.
34 min: under polens högd. Han kallade det af sin
egen myndighet Nya Swerige; men hwarföre han
det giorde, frågade jag intet effter.
Det war lustigt sade han, at wistas i det landet,
ty man hade altid tilfälle, at hålla sig sielf för sin bästa
Wän: til någon annan kunde man sig sällan förtro; ty
här sannades ordspråket: Ingen bror i Hafsnöd, fast man
gick på fasta Landet. Den ena kröp ganska ödmiukt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
