Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXXII - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förordningarne, som med sina ömkeliga Fåhr, dem han intet
til hälften kände. Det gemena omgänget är mäst en
liderlig Frihet, liksom det Förnäma et höfligt Twång. När
jag åter kom til Staden, pröfwade jag i min
Förwandlingstid många Omgänges-wedermödor: Med en del
kunde jag omöijeligen trifwas, om jag intet liksom de,
tadlade alt det jag såg och hörde: Ingen ting war så ren, at
ju deras Tungor altid lade derpå en Klick, och de woro
så Ödkände för Spyflugor, at det war likså stor förtret,
at bli berömd utaf dem, som lastad. Deremot war jag
ibland et slags goda dumma Siälar, som nögde med hela
Werlden berömde alt det de sågo och hörde. (At bli
berömd af sådane, är en ömkelig Förmån.) Efter deras ord
skulle man mena hela wår Stad och Land wara bebygde
af små Gudz-Änglar, dygdigt Folk, owälduge Sinnen,
fullkomliga lif. Jag talade liksom de: jag hade ingen möda för, at
giöra en käring til en Hiälte. Jag kallade wåra Sprätthökar
hurtiga Hiertungar, wåra Coquetter Allerkäraste Creatur, wåra
Pedanter Grundlärde Män, wåra Qwacksalware förfarne Läkare,
wåra Rimbräkare Poëter &c. Hwad de wälförtiente tyckte derom,
som sågo sig hopsmältas med de oduglige, kan man lätt döma.
Sedan omgicks jag med någre, som woro rasande butte, twäre och
snarfwande i sina ord och åthäfwor. Utan til at twinga mig, kunde
jag i denna skiepelsen icke tala et wänligt ord, ja alla måste gå från
oss och skiämmas, ty wi woro owettige Bänglar. Twert om war
jag sen i et omgenge, der den ena öfwerhopade den andra med
otidiga höfligheter: Jag pinade under denna gestalten mina
bekanta i samtal med oändelige Ceremonier och små Civiliteter: här
war intet annat än Complimenter, Excuser, Caresser,
Flatterier. Den som hederligen slapp från mig, war glad, och man
räknade billigt för största plåga i Werlden, at omgås med en så
utpolerad Person. Härpå war jag ibland några, som torkade
in alt det man öste på dem: I detta skicket war jag et altför beqwämt
Diur i omgenge: Wi upswulgo stora Huggormar, och uptogo
intet illa, fast man gaf oss alla öknamn i Werlden: Glade Nött gingo
wi in i Sällskapen och gladare gingo wi ut igen, nögde med oss
sielfwe, nögde med alla andra. Det war synd at giöra narr af oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
