Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XLIV - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade den stolta Riddaren, skall du neka mig det jag ser med
mina egna Ögon? Will du lära mig titta i Korten? Det
är Elefanter, säijer jag, och de höra den mäktiga Sylla
til, som will lägga hela detta Riket under sig; Det
förstår du dig hin håre på, ditt Nöt; Men jag skall wåga
lif och blod emot dem, ty om intet jag med flera ährlige
Män woro, skulle Sylla snart triumphera. Än ser du då
den stora fästningen, som Sylla anlägger, at befästa sin
höghet? Ja, bitterdö, ja, sad Mats, dä wa en fin
Giärsgål. Gärdzgård? sade Riddaren, du är
förrykter, ser du intet, det är en Fästning? Nå en Fästning då,
swarade Mats, å en Fästning, som jag will låfwa
hwarsken Soo eller Koo går igenom. En annan Riddare sade
sin Fru med mycken Reverence, at han intet woro wärd
at kyssa henne, förän han stött den grufweliga Sylla ur
Sadlen: Hans höghet är mig odrägelig: Han drar
gement Pack ur stofftet til de stora Ämbeten, och förnedrar
Folck, hwars förfäder klädt blodig Skiorta för
Fäderneslandet. Min nådiga Wän, sade hon, wakta dig:
Ställ dig intet i fara. Wår Herre finner honom wäl
ändå. Neij, det halp intet: Han steg til häst: Men i
wägen blef Kampen rädd för några Sot-Poikar, och
strax anföll den modiga Riddaren dem, som Syllas
Wapn-Dragare: Morianerne förskräktes och togo flykten,
men i ifren red hiälten efter dem genom en port, som war
så låg, at han föll bakut til jorden och hembraktes
förlammad til sin Fru, som skrek hämd i himmels högd
öfwer Sylla och hans oskyldiga Hus. Många
Regimenter af Fruentimmer slogo sig til Partier, de äggade
Tungorne, de wäpnade sina Män och det war en heder at
fäkta under den stora Marii Fahna. Twå Borgare möttes
åt i et Dryckes-Cabinet, och hade diupa öfwerläggningar
öfwer Syllas rörelser: Sestu nu, Bror, sad den ena,
så går han nu så smått, så smått å lunkar, å smilar, tess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
