Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattande upp på bänkkarmen, tog ner en späckad
plädrem från hyllan och räckte den åt den långe,
groflemmade kamraten borta i andra ändan af kupén.
— Jag trodde du åtminstone kunde vänta till
dess middagen var äten.
— Ser man på lilla Ville, som börjar
moralisera, svarade den storväxte kamraten, Erik
Rouhiainen med binamnet »Jätkä , i det han tog fram
en butelj ur plädremmen och lyfte den högt i
handen. Är det någon mer än Ville som krånglar,
ja, det är mig för resten alldeles likgiltigt — hvar
är korkskrufven?
Det hördes både hurrarop och protester. Men
de senare voro svaga och drunknade snart i jublet
öfver den gula vätskans åsyn. Och Hjalmar gjorde
slag i saken. Han stod upprätt midt i kupén, tog
hatten af sig och ropade:
— Nej, låt oss dricka en skål nu genast —
en skål för vår frihet, för vår framtid, för våren —
pereat allt hvad vi lämnat, må det sjunka i
glömskans sköte, och vivat det kommande, det som vi
gå att famna! . . . Skål, gossar, tilläde han, när
han fått glaset i handen, skål allesamman!––-
och du med, professor Daniel, som sitter och
suras därborta i vrån, skål!
Daniel nickade till honom med ett halft
småleende, men han afböjde att smaka på punschen.
Vid middagsstationen uppträdde man något
högljudt. En och annan af medpassagerarne
kastade sneda blickar på den larmande pojkhopen,
men de flesta visste hvad det gällde och förstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
