Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parasoller ännu kunnat fångas, och arrangerade
det för sig i vaggonen. Hjalmar var icke alldeles
nöjd med att åka i tredje klass; han hade yrkat
på att man skulle taga andra — när man nu en
gång hade tjockt med schaber — men majoriteten
ville följa gammal plägsed, och det blef därvid.
Först när de sista låga husen i fädernestadens
sista utkant skymtat förbi det ilande tåget, kände
man sig verkligen borta — långt, långt borta från
allt hvad som hittills bundit, fri från läxornas
tvång, som hållit en fast så långt man mindes
tillbaka i lifvet, fri från lärarens ständiga
öfver-vakande och tyranni och fri också från hemmets
och föräldramaktens bojor! Nära och likväl fjärran
och främmande vinkade tjusningen att få rå om
sig själf, att komma och gå när man fann för
godt, välja sin sysselsättning och sitt sällskap, och
endast under ferierna som en firad gäst besöka
hemorten, hämtande med sig ständigt nya lagrar
att beundras af föräldrar och bekanta!
Omedvetet, men med brusande kraft fyllde
denna känsla af den stundande öfvergången från
barn till man de unga sinnena. Den tog sig
uttryck i häjdlöst glam, i skratt, i skämt, i sång,
som ekade från kupéns trånga väggar och
öfver-röstade tågets larm.
— Hvad tänker du på, munskänk! ropade
plötsligt en stark basröst öfver sorlet, hala fram
punschen genast eller får du inte en droppe!
Den tilltalade, en liten mörklätt gosse, gärna
begagnad som de äldre kamraternas faktotum, klef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
