Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— För att jag inte kan med honom . . . Han
är odräglig i
— Nej, nu är ni orättvis. Han är inte
sympatisk, isynnerhet när man inte känner honom
närmare, det medger jag nog, men han är en
duglig och bra människa och pappa sätter stort värde
på honom.
— Ja, det är för resten detsamma — han eller
hvem som helst annan ... Ni vet ju, Ingeborg, —
hans tonfall blef mildare, — att jag inte vill att
någon skall resa med er. . . annan än . . .
— Än ni naturligtvis! Ingeborg skrattade och
vände allt till skämt.
— Nej fy, Daniel, att vara så svartsjuk!
Tf; Daniel teg. De gingo den återstående vägen
utan att säga något till hvarandra. Endast då och
då sneglade Ingeborg öfver till honom för att se
om han ej ljusnat, och när han ej gjort det,
förbyttes också hennes stämning i allvar.
Underrättelsen hade kommit öfver Daniel som
ett fult slut på denna sköna tid. Han hade
alldeles lyckats glömma Wirén, hvars bild annars
ständigt störande visat sig för honom när han
tänkte på Ingeborg — och nu såg han honom med
ett redan på förhand gifvet öfvertag gripa i det,
som han småningom begynt drömma sig som sin
egendom ... ty hans känsla för Ingeborg hade
vuxit sig så stark under dessa veckors lycka, och
gifvit honom nya krafter och förhoppningar. Och
så denna blinda underkastelse under den
faderliga auktoriteten! Den hade framskymtat många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
