Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger förut och bevisat huru fast Ingeborg i
själfva verket var bunden af faderns vilja.
— Seså Daniel, sade Ingeborg, när de kommo
fram till gården, var nu ej ledsen, jag försäkrar
att det inte finns den ringaste anledning!
Hon ställde sig framför honom och såg på
honom så innerligt vänligt, att hans trumpna
uppsyn byttes i ett leende.
— Nåja, så skall det vara — och säg mig
nu att ni är densamma när jag kommer tillbaka
och att ni vill ha lika roligt med mig som nu!
— Ni är så snäll, Inga, sade Daniel...jag
håller så mycket af er .. . och jag blir nog alltid
densamma . . .ja, Ingeborg, jag håller mycket mera
af er än ni kan tro . . . och jag glömmer er aldrig!
Han tog hennes båda händer och kysste dem.
Hon stod stilla, lät honom hålla dem och sade
ingenting, men hon fäste sina stora bruna ögon i
hans, förvånadt och spörjande och nästan yrvaket,
och betraktade honom så under några sekunder.
Därefter vände hon sig om och sprang hastigt
uppför verandatrappan.
Följande morgon reste Daniel. Ingeborg gaf
honom en narciss från trädgården och bad honom
bevara den till minne af dessa dagar. Hon följde
honom till ångbåtsbryggan och stod kvar där
så-länge hon kunde se en skymt af båten. Sedan gick
hon och satte sig på en af stenarna vid stranden,
där de suttit tillsammans förra året i maj. Hon
stannade där så länge, att tjänsteflickan måste
komma ner och hämta henne till frukosten. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
