Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om sig själf, om hvad hon tänkt på, han fick ej
veta om hon en enda sekund saknat honom
därborta, om hon skulle sakna honom nu i
ensamheten på landet... ingenting! Och i hennes
vänlighet var det någonting nedlåtande, någonting
öf-verlägset, en ton af världsdam . . . Var det med flit
hon berättade så mycket om Wirén . . . ?
Och när han satt hemma om kvällen vid sin
lilla knastrande arbetslampa, medan blåsten dref
skurar af regn mot hans ruta, föll den vemodiga
resignationen öfver honom igen och förd ref hvarje
spår af glädjen, som nära nog kväft honom vid
hennes åsyn . . . Hväd tjänar det till att tänka på
det mera! . . . Det har varit och gått förbi. . .
Daniel återsåg icke Ingeborg under
höstterminen. Vid dess slut tog han sin examen — en
vacker examen, som förskaffade honom
komplimanger af fakultetens professorer. Julen var han
bjuden att tillbringa i Kaarlo Nummis hem i
Ta-vastland, och därefter hoppades han på ett vikariat
i en landsortskola. Han ville öka sin lilla
grundplåt för att kunna resa när han blef fri.
På våren skulle det bli promotion. Det hade
varit Daniels innersta önskan att en gång kunna
erbjuda Ingeborg att binda hans magisterkrans.
Nu visste han icke mer om han skulle våga det.
Sedan han länge tvekat, skref han ändtligen
påsktiden till Kuno och frågade huru han trodde att
Ingeborg skulle upptaga hans begäran. Kuno
svarade, att han gjort antydningar om förslaget där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
