Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åh, engång ser man dig igen, sade Wirén
när han kom fram och hälsade, det är år och dag
sedan vi träffades. Du lär ha varit nergräfd i ditt
fädernesland, provinsen, och jag har flackat Europa
rundt.
Daniel svarade icke. Man satte sig kring
té-bordet. Konversationen ville ej taga fart.
— Nå, Daniel, hvad tycker du om Hjalmars
förlofning? begynte Kurre med ett tonfall som om
han ändtligen hittat på ett intressant samtalsämne.
Det var inte precis oväntadt, hva’?
— Jag vet inte, jag har så litet kunnat följa
med Hjalmars görande och låtande.
— Det är sant, du var ju inte ens här till
promotionen, när han slog som värst. Men redan
därförinnan lär saken varit tämligen klar, efter
hvad man säger. Märkvärdigt tycker jag det är
i alla fall.
— Hvarför tycker du det? frågade Ingeborg
likgiltigt.
— För att jag trodde Hjalmar om bättre än
att låta fånga sig af det där följet.
— Du skräder inte dina epitet, invände Daniel.
— Tycker du de förtjäna något bättre? Flickan
är ju kokett ända till osmaklighet — jag har aldrig
sett någonting värre än när hon på
promotions-balen gjorde sig söt för Hjalmar och försökte
snörpa ihop sin milsbreda mun och låta
sinasopp-tallrikar till ögon se sentimentala ut. Och den
där hönan till mor med sina briljanter och sina
fasoner af landthandlardotter — som hon ju också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
