Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på detta sätt i tysta och inåtvända drömmar byggt
upp. För hvar förhoppning som dagsljuset slog
till marken, steg där, när skymningen kom och
minnena trängde på, en ny, som skimrande lekte
för hans ögon. Så gick han de första veckorna
liksom i ett dunsthölje af overkliga förnimmelser,
och blott som på långt afstånd såg och hörde han
det dagliga lifvet draga förbi.
När han om kvällarna kom hem, efter långa
och fruktlösa försök att tvinga sig in i allt det
nya härborta, satt han och resonnerade med sigsjälf.
Hundrade gånger gjorde han sig samma fråga, och
hundra gånger fick han samma svar! Hade det
kunnat bli annorlunda? Hur hade han bort handla?
Hade han, trots allt, bort våga mera.. . hade han
bort säga henne att han icke ville och icke kunde
tänka sig sitt lif utan henne? Ack, så ofta hade
ju orden format sig på hans läppar, men fruktan
att helt och hållet mista henne hade låtit dem
domna bort igen! Hur måste han icke förefallit
löjlig ... som en smäktande skolpojke, sentimental
och tafatt och fåordig! Sådan var han ju ...
Aldrig hade det rätta ordet i den rätta stunden
befriat hans innersta från tyngden, som låg öfver
det. . . och aldrig skulle han klättra uppför de
branta höjderna, där lyckan vinkade och lät sig
tagas blott af den djärfve... Den jämna
alldagliga allfarsvägen, den var han dömd att vandra .. .
En kväll fann han Ingeborgs förlofningskort
på sitt bord.
Det var då sant . . . ohjälpligt sant!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
