Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon dröjde ett ögonblick . . .
— Nu har jag redan sagt er mer än jag får
säga, Daniel. Ni måste gå, och ni måste lofva
att icke tänka .på mig annat än som en vän. Jag
bevarar era ord djupt i mitt hjärta, tro mig, och
jag vill i tankarna följa med er, jag vill höra af
er, jag vill att ni skall bli lycklig och berömd och
stor! Och ni skall ge mig er vänskap i stället,
en stilla och trogen vänskap, det är allt hvad jag
vill och hvad jag får begära, och så skall ni lära
att hålla af någon annan och engång blifva mycket,
mycket lycklig!
— Ingeborg, Ingeborg! — Daniel böjde sig
ner och kysste handsken på hennes hand. — Jag
önskar ingen högre lycka än denna stunds —
alla mina känslor har jag längesedan gifvit åt er,
och jag vill hålla af er som jag gjort. . . och jag
vill intet annat begära än hvad ni nu gifvit mig,
det lofvar jag er!
— Daniel! Hon strök honom sakta med
handen öfver axeln . . .
Det ringde tredje gången, och alla främmande
uppmanades att lämna båten.
— Farväl, nu måste ni gå! — Han höll hennes
båda händer i sina, där han stod framför henne.
Därpå skyndade han bort, medan hon steg upp
och långsamt följde efter honom till landgången.
Ett ögonblick därefter lade båten ut. Ingeborg
stod midskepps och lutade sig mot relingen. Hennes
hvita flor lyste där ännu länge efter det gestaltens
konturer begynt förtona i skymningens dunkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
