Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja visst, och nu är jag det jordiska väsen,
som för er ut till verkligheten igen . . . till sexan
med brännvinet och ölet! Kom nu!
Daniel såg skrattande och förtjust på henne,
när hon tog hans arm. De gingo genom salongen
och kaféet till det afskilda rummet i yttersta ändan
af matsalen, där sexan var uppdukad och Kurre
och Brandt stodo och väntade.
Vid ett af borden, som de passerade, sutto
några af Daniels kamrater. Han nickade vänligt
till dem.
— Hvad i alla dar är det för en ståtlig dam,
som Autio leder under armen? frågade
härads-höfding Ravander.
— Det är ju före detta fröken Ahlfelt, dotter
till den stora svekomanen, som dog för några
år sedan — hon är gift med en ingeniör och har
nyss kommit från England, svarade Otto Mallin,
hufvudredaktören.
— Jaså, syster till den där lustigkurren, som
vi voro tillsammans med en kväll senaste sommar?
— Det var djäfvulen till gentil dam . . . hon må
bara inte omvända vår Daniel helt plötsligt!
— Det behöfs väl inte så mycket, invände
spetsigt en ung man i sällskapet, en kandidat,
som skötte senatsnyheterna vid tidningen och ibland
skref dumma krönikor, hvilka Daniel förargade
sig öfver. Han är ju mest tillsammans med
sveko-maner ... han anser dem visst för finare folk än vi!
— Man måste ibland hålla tummen på ögat
på honom, att han inte skall ge hugg på sig, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
