Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi en arg ledare i morgon bittida, kan allt ännu
gå ikull!
— Nej, jag kan inte! Du vet. ..
— Ja, det är detsamma, du måste! Det gäller
stora saker, och du får låta bli att vara
sentimental — nu just, när du har tillfälle att hugga i med
kraft!
— Ge mig åtminstone tio minuters betänketid!
Daniel meddelade de andra hvad Mallin bedt
honom om. Det bjöd honom emot att göra det,
men han ville dock fråga hvad de tyckte.
Underrättelsen upprörde alla.
— För sakens skull kan du inte neka! sade
Brandt.
Daniel vädjade till Ingeborg. Hon förstod hans
tvekan, men hon tyckte att om Hjalmar verkligen
varit med om en sådan lumpenhet, så skulle han
få stå sitt kast. Kuno fann också att det var
principen det gällde; saken skulle väcka ett oerhördt
uppseende och det skulle verka mycket bättre om
den första protesten komme från finskt håll.
Daniel försökte dock ännu förmå Mallin att
själf skrifva. Men då denne bestämdt vägrade och
då han påminte Daniel om att tidningen på länge
icke haft något bidrag af honom, lofvade Daniel
att vara på byrån om en halftimme. Där skulle
han inhämta närmare detaljer.
Laget bröts under förstämning. Daniel erbjöd
sig att följa Ingeborg hem — det skulle han godt
hinna med. De andra ville ännu stanna kvar.
— Hur ledsamt att det skulle sluta så här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
