Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Ingeborg, när de gingo öfver senatstorget,
dår månskenet lyste på den nyssfallna rena snön,
och universitetets och kyrkans tasader stodo hvita
och tydliga som om dagen. Nu behåller ni blott
ett pinsamt minne kvar från hela denna dag!
— Låt oss inte tala om det nu — jag vill
inte tänka på det, jag vill bara tänka på att jag
fått tillbringa en så stor del af denna dag med
er . . . det har gjort mig så lycklig. . . det minnet
är det jag kommer att behålla!
— Jag är också så lycklig på era vägnar —
hur mycket öppnar sig inte för er, nu när ni är
öfver detta!
— Ja, ni har rätt. . . Men lyckligast är jag
ändå att veta att ni är med mig! . . . Ser ni, den
vackra vintern, den strålar så bländande klar midt
i natten, som ville den lysa upp alla våra stigar!
— Det är månskenet, som gör stämningen
förtrollande och bedräglig... I morgon möter ögat
blott kylan, täcket öfver allt lif. . .
— Är det möjligt att människors lif, som i
ett ögonblick tyckas höra så nära tillsammans, skola
gå åtskils? Det kan inte vara möjligt! Jag tror
på Goethes ord att den fasta viljans makt kan
förlösa och frälsa och låta oss nå lyckan genom alla
hinder. . .
Ingeborg gick tyst en stund.
— Ack nej, sade hon sedan, det finnes sådant
som måste förbli en vacker dröm, sådant, hvars
förverkligande man inte ens har rättighet att sträfva
efter med sin vilja! .. . Minns ni inte mera hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
