Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar, sved det och smärtade. I månader räckte
detta tillstånd. Konvalescensen följde sedan
långsamt, medförande en känsla som om kropp och
själ varit söndermalade och nu småningom begynte
fogas ihop igen. Daniel sökte sätta i rörelse all
den viljekraft han kunde leta upp hos sig, men
trycket af det upplefda var ändå för starkt, och
han fann med grämelse att han på långt när icke
kunde fylla de kraf, han själf ställde på sin
verksamhet.
Men tidens välsignande hand strök allt mjukare
öfver hans sorger. Ur det som varit begynte nya
krafter växa upp, befruktade af hans stigande
intresse för den ungdom han hade att leda. Ansedd
såsom alltför sträng och allvarlig i början, vann
han dock snart sina lärjungar genom sin fasta
bestämdhet, sitt allvarliga lugn, sin klara, lyftande
framställning — det var modersmålet, finskan, och
det andra inhemska språket, som bildade hans
undervisningsämnen. Om någon tid märkte han
själf huru de ungas tillgifvenhet för honom växte,
och detta stärkte och eggade honom. Särskildt
var det en klass, för hvilken han blifvit
klassföreståndare, som slöt sig till honom och fick alla
hans sympatier tillbaka, en klass af raska och
pigga gossar, hvilka betraktade honom som en
äldre vän, kommo till honom med sina förtroenden
och sina bekymmer och aldrig gingo ohulpna bort.
»Doktor Autios adjutanter» fingo de snart heta
bland sina kamrater, och de voro helt stolta öfver
namnet, de bildade stab åt honom, när man före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
