Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog gemensamma exkursioner och följde honom
ofta mangrant hem från skolan.
Underligt hade det känts att komma tillbaka
till den lugna landsorten, efter hufvudstadens
upprörda lif och så kort efter den långa vistelsen i
främmande länd. Allting var så smått och
förkrympt, så stilla och dödt. De första dagarna gick
Daniel omkring och betraktade sin barndomsstad
och lefde bland minnen. Den Ekrothska gården
stod kvar sådan den varit, ett stort, lågt
envå-ningsträhus med fasaden utåt sjön, men det lutade
till fall, fönsterbågar och dörrposter voro sneda,
och den nya målningen kunde icke dölja
skröpligheterna. Han gick och såg upp i fönstren och
mindes rörd de olika rummen, och scener från dem,
och utanför hörnfönstret till Hjalmars och hans
lilla rum stod han länge och tänkte på hur de
vuxit upp där tillsammans, läst läxorna och
äfven-tyrsböckerna och lofvat hvarandra att aldrig
skiljas åt. Han gick in på gårdsplanen, som fordom
var så stor, en präktig lekplan, där man slog boll
hvar lördag eftermiddag på våren och lekte »abu
bibucaca» med fruntimmersskolflickorna och
granngårdarnas barn. Hvad den krympt ihop! Han
vandrade upp den raka vägen härifrån till skolan,
samma väg som han vandrat vid Hjalmars sida
fyra gånger om dagen i åtta år ... det var allt sig
likt, fastän esplanadens trän vuxit större och alla
husen vid gatorna tycktes blifvit mindre; men
samma doft slog emot honom från de ryska
kasär-nerna, och det föreföll som stode samma soldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
