Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrens och församlingens äktenskap, och dess motsvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134. Då började de NORRA att först upplåta sitt sinne,
och de sade, att menniskan födes utan vetskaper, på det hon
må kunna emottaga alla; men om hon föddes till vetskaper,
så kunde hon icke mottaga några, utom dem till hvilka hon
födts, och då kunde hon icke heller tillegna sig någon enda.
Detta upplyste de genom denna jemförelse: en menniska,
först då hon är född, är liksom en jordmån, i hvilken inga
frön äro planterade, men som dock kan emottaga alla [slag],
samt bära dem fram [i ljuset] och göra dem fruktbara; men
djuret är liksom en redan besådd jordmån, samt uppfyld med
[allahanda] gräs och örter, hvilken icke mottager andra frön
än de deri sådda; om andra, skulle den förqväfva dem. Deraf
härrör, att en menniska växer till i flera år, inom hvilka
hon kan liksom en jordmån uppodlas och bära fram liksom
allt slags säd, blommor och träd; djuret deremot växer upp
under få år, under hvilka det icke kan uppodlas i annat än
hvad som är [detsamma] medfödt.
Sedan talade de VESTRA, och sade, att menniskan icke
födes vetskap såsom djuret, utan att hon födes en förmåga
och en fallenhet, förmåga till att veta och fallenhet till att älska,
samt att hon födes en förmåga ej allenast till att veta, utan
äfven till att förstå och blifva vis, och jemväl att hon födes
en den fullkomligaste fallenhet, ej allenast till att älska det
som tillhör henne sjelf och verlden, utan äfven det som
tillhör Gud och himmelen; följaktligen att menniskan af
föräldrarna födes ett verktyg (organ), som blott lefver med de
yttre sinnena, och först med inga invertes (sinnen), för den
orsaks skull, att hon steg för steg må blifva menniska, först
naturlig, sedan förnuftig och slutligen andlig; hvilket icke
skulle ske, om hon föddes till vetskaper och kärlekar
liksom djuren; ty medfödda vetskaper och böjelser sätta gräns
för detta [vidare] fortgående, men en förmåga och en
fallenhet som äro medfödda sätta ingen gräns för något; och
derföre kan menniskan fullkomnas i vetande, förståndighet och
vishet i evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
