Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrens och församlingens äktenskap, och dess motsvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De SÖDRA vidtogo, och de afgåfvo sitt utlåtande, sägande,
att det är omöjligt för en menniska att taga något vetande
af sig sjelf, utan hon skall taga det af andra, enär intet
vetande är henne medfödt; och emedan hon icke kan
taga något vetande af sig sjelf, så kan hon icke heller taga
någon kärlek, enär der icke vetande är, der är icke kärlek;
vetande och kärlek äro oskiljaktliga följeslagare, och de
kunna icke mer åtskiljas än vilja och förstånd, eller böjelse
och tanke, ja icke mer än väsende och form. Derföre, allt
efter som en menniska tager vetande af andra, så fogar
kärleken sig dertill såsom dess följeslagare. Den allmänliga
kärlek, som fogar sig [der]till, är en kärlek att veta, förstå och
blifva vis; denna kärlek tillkommer menniskan allena och
intet djur, samt inflyter ifrån Gud. Vi öfverensstämma med
våra kamrater ifrån Vester deruti, att menniskan icke födes
till någon kärlek, och derföre icke heller till något vetande,
utan att hon endast födes till fallenhet till att älska, och
derföre till förmåga till att emottaga vetskaper, icke af sig utan
af andra, det är genom andra; genom andra heter det,
emedan icke heller dessa emottagit något vetande af sig sjelfva,
utan af Gud. Vi komma också öfverens med våra kamrater åt
Norr, att en menniska, först då hon är född, är liksom en
jordmån, i hvilken icke några frön äro planterade, men i
hvilken alla så väl ädla som oädla [frön] kunna planteras.
Härtill lägga vi, att djuren födas till naturliga kärlekar, och
i följd deraf till dem motsvarande vetskaper, och att de
ändock icke veta, tänka, förstå och äro visa på något i kraft
af vetskaperna, utan att de förmedelst dem föras af sina
kärlekar, nästan såsom blinda utefter gatorna af hundar - med
hänsyn till förståndet äro de nemligen blinda - eller
snarare såsom sömnvandrare, som utaf blindt vetande göra hvad
de göra, under det att förståndet sofver.
Sist talade de ÖSTRA, och de sade: »Vi samtycka till hvad
våra bröder talat, [nemligen] att menniskan vet ingenting af
sig sjelf, utan af och genom andra, på det hon må känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
