Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orsakerna till kallsinnigheter, skilsmessor och skilnader i äktenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänsyn till anden, utom af Herren. »Ty en hvar afhålles ifrån
begärelsen till det onda samt hålles i förståndighet allt efter
hänskådningen till Herren, och tillika förbindelsen med
Honom. Utan detta är menniskan ej annat an begärelse; men
här i utvertes ting eller med hänsyn till kroppen är hon
dock i forståndighet i följd af uppfostran. Ty menniskan
begär (eftertraktar) hedersposter och egodelar, eller höghet
och rikedom; och dessa två ernår hon icke om hon ej synes
moralisk och andlig, således förståndig och vis; och att så
synas lär hon sig ifrån barndomen. Detta är orsaken, att så
snart hon kommer ibland menniskor eller i samlingar,
vänder hon om sin ande samt aflägsnar honom ifrån begärelsen,
och talar och handlar efter de anständiga och ärbara saker,
som hon lärt sig ifrån barndomen och qvarhåller i kroppens
minne; och aktar sig på det högsta att icke något från det
begärelsens vanvett, i hvilket hennes ande är, må slippa ut.
I följd deraf är hvarje menniska, som icke till det inre ledes
af Herren, en hycklare, en bedragare, en skrymtare, och
sålunda en skenbar menniska, och likväl ej en menniska; om
hvilken kan sägas, att hennes skal eller kropp är vis, samt
hennes kärna eller ande är galen; äfvensom att hennes
utvertes är menskligt samt det invertes vilddjurartadt. Sådana
vetta med bakhufvudet uppåt och med pannan nedåt, således
vandra de såsom besatta med snufva, i det hufvudet hänger
med blicken framåtlutad till jorden. Då desse afkläda
kroppen och blifva andar, och dä lössläppas, blifva de sin
begärelses vanvettigheter; förty de, som äro i sjelfkärlek, åtrå att
herska öfver verldsalltet, ja att utsträcka dess gränser dit
för att [ytterligare] vidga herraväldet; ingenstädes se de
ett slut. De, som äro i kärlek till verlden, åtrå att besitta
alla dess ting, samt sörja och äfundas, om några skatter ligga
gömda hos några. För att derföre sådane icke må blifva
blott och bart begärelser, och sålunda icke menniskor, gifves
dem i den andliga verlden att tänka utaf fruktan för
förlusten af rykte, och sålunda af heder och vinning, såsom ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
