Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskapliga kärlekens förbindelse med kärleken till små barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedligt lif, skilja de sig ifrån dem, samt fore skilsmessan lära,
att de icke vidare böra ihågkommas såsom fäder, emedan
Herren är ende Fadren för alla i himmelen, enligt Hans ord
i Matt. 23:9, och att de aldrig ihågkomma dem såsom [sina]
barn. Men naturliga fader, så snart de märka sig vara lefvande
efter döden samt i sitt minne återkalla barnen, som gått bort
före dem och jemväl enligt [deras] åstundans önskan
framställas närvarande, förbindas genast [med dem], och de
sammanhänga såsom hopbundna knippen; och då förlustas fadren
oafbrutet utaf deras anblick och utaf samtal med dem. Om
det säges åt fadren, att somliga af dessa hans barn äro
sataner, och att de tillfogat de gode skador, så sammanhåller
han dem icke desto mindre i en flock omkring sig, eller i
en hop framför sig; om han sjelf ser att de tillfoga skada
och göra onda ting, så aktar han dock intet på dessa ting,
ej heller skiljer han någon ifrån sig. För att derföre en sådan
skadlig skara ej må fortbestå, förvisas de på grund af
nödvändighet tillsammans till helvetet, och der inneslutes fadren
före barnen i fängelse, och barnen frånskiljas, och en hvar
affärdas till sitt lifs plats.
407. Härtill skall jag lägga detta underbara: att jag
i Andliga verlden sett fäder, hvilka utaf hat och liksom
raseri hade sett på små barn som blifvit förda för deras ögon,
och med ett så vildt sinnelag, att om de kunde, så ville de
döda dem. Men så snart det af föregifvande sades dem, att
de vore hans egna små barn, då vek genast raseriet och
vildheten bort, och de älskade dem förtvifladt. Denna kärlek
och detta hat tillika hafva de, som i verlden hade varit
inombords svekfulla samt gjort sinnet hätskt emot Herren.
408. XVII. Denna kärlek är hos de andliga ifrån
det inre eller förra, hos de naturliga deremot ifrån
det yttre eller senare. Att tänka och sluta från det
inre och förra är från ändamålen och orsakerna till
verkningarna, men att tänka och sluta ifrån det yttre eller senare
är från verkningarna till orsakerna och ändamålen. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
