Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Motsatsen mellan Horiska kärleken och Äktenskapliga kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har sin motsats, och slutit till att äfven den äktenskapliga
kärleken har sin, så skola äktenskapsbrytare svara, att den
kärleken icke har en motsats, emedan den horiska kärleken genom
ingen sinnesförnimmelse särskiljer sig ifrån densamma. Af detta
är äfven uppenbart, att den som icke vet, hurudan den
äktenskapliga kärleken är, icke vet hurudan den horiska kärleken
är; och ännu dertill att man utaf den horiska kärleken icke vet
hurudan den äktenskapliga kärleken är, men utaf denna [hurudan]
den förra är: ingen vet det goda utaf det onda, utan det onda utaf
det goda; ty det onda är i stockmörker, det goda deremot i ljus.
426. III. Den horiska kärleken är motsatt den
äktenskapliga kärleken, såsom den naturliga menniskan
i sig sjelf betraktad är motsatt den andliga
menniskan. Att den naturliga menniskan och den andliga
äro hvarandra motsatta, derhän att den ena icke vill hvad
den andra [vill], ja att de strida sins emellan, är i
församlingen bekant, men dock ännu icke förklaradt. Hvad som
derföre särskiljer den andliga och den naturliga, och uppeggar
den senare emot den förra, skall sägas. Den naturliga
menniskan är den, i hvilken hvar och en, då han växer upp, först
införes, hvilket sker geiiom vetenskaper och kunskaper samt
genom förståndets förnuftiga ting; hvaremot den andliga
menniskan är den, i hvilken han införes genom kärleken att
göra nyttor, hvilken kärlek äfven kallas menniskokärlek. I
den mån derföre någon är i denna, i samma mån är han
andlig, men i den mån han icke är i denna, i samma mån
är han naturlig, äfven om han vore skarpsynt i snille och vis
i omdöme. Att denna menniska, hvilken kallas den naturliga,
afskild ifrån den andliga, huru hon än upplyfter sig till
förnuftets ljus, dock upplöser sig i lustar och tjenar dem, blir
uppenbart utaf hennes blotta skaplynne, att hon är i saknad
af menniskokärlek, och den som är i saknad af denna, han
är lössläppt till alla den horiska kärlekens utsväfningar;
hvarföre när det säges honom, att denna vällustiga kärlek är
motsatt den äktenskapliga kärleken, och han ombedes att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
