Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelse till förläggaren - Reflexioner i Okt. 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den som kommer denna på spåren, fattar ock lätt
betydelsen af de drömbilder som i Swedenborgs den tiden
föregående jäsningstillstånd — tiden emellan 1743 och 45 —
för honom framställdes — ömsom lockande, hotande,
varnande, eller speglande hvad inom hans hufvud och hjerta
rörde sig. Och han såg icke bort från faran, döljande den
för sig sjelf eller andra. Med ödmjukt barnasinne anropar
han den Allsmäktige om hjelp att rätt komma från sig
sjelf till Honom, icke mera vara sin utan helt och hållet
Hans, och bekänner att allt som honom vederfares är
idenåd. Så måste det ock tillgå med en man, som redan
under sin andes vistande i en dödlig lekamen skulle, med
Herrens beskydd och af Hans englar ledsagad, nedstiga i
helvetiska afgrunder och upplyftas till de saligas himlar för
att kunna beskrifva allt, erbjudande samtid och efterverld
att välja mellan dessa riken, der, i det ena, kärleken
her-skar med vishetens makt och alla innevånare täflande lyda
det styrande väldet, älskande och tjenande hvarandra i
saligt beroende af ömsesidigt välbefinnande och njutande den
frid som öfvergår allt förstånd, — men i det andra, allt
lefver ett uselt tillstånd i motsats till detta, än undvikande
det himmelska nedgjutandet af renande ljus och kärlek, än
förvändande det till förderfvande mörker och hat, med allt
det onda som deraf alstras och dermed sammanhänger.
Detta, det ena och andra, har Swedenborg blifvit
kallad och skickad att beskrifva fullständigare än någon annan
före honom; men otro och illvilja hafva förkastat de gåfvor
hans meddelanden erbjuda; fördom och smädelser hafva
miss-tydt hans uppgifter och vittnesbörd. Det har. i andelig
mening, gått tjenaren såsom hans Herre, dock vida lättare i
personlig erfarenhet. Det är ock icke mannen som frågan
nu mera egentligen gäller: han är på säker ort och lider af
intet; men förlusten och olyckan är deras, som missförstå och
misshandla de angelägna sanningar, som Swedenborg förkun-*,
nat. De vigtigaste af dessa äro: l:mo om tron på en
Gud i Christi person och 2:o om efterlefnaden af de lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
