Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga skrifter, som anförtroddes åt deras vård. Deras historia
tjänar på samma gång att förebilda människans
framåtskridande i pånyttfödelse. De folk, som stå utom kristna
kyrkan, blifva andligen upplysta af ordet i den mån, som de
komma i förbindelse med de kristne. Utan ordet, som är
enda medlet att komma i förbindelse med himlen, skulle
människan ej ha någon kunskap om Herren, om himmel och
helvete samt lifvet efter detta.
Afhandlingen »Om Tron» börjar med en godmodig
satir öfver nutidens tro, alldenstund det är något, på hvilket
man på grund af kyrkans auktoritet måste tro, emedan det
ej kan begripas! »Den verkliga tron», säger Swedenborg,
»är ett erkännande, att något är så eller så, emedan det är
sant.» Hon är »den tillförsikt, med hvilken vi omfatta
det som är sant», och endast det, som man ser vara sant,
kan blifva ett passande föremål för tron. »Andliga
sanningar», fortfar han, »kunna lika väl uppfattas som de
naturliga. Hvar och en har förmåga att uppfatta sanningen, då
denna göres klar för honom, och på denna uppfattning måste
han basera, sin tro. Änglarna säga alltid: »Huru kan du tro
på en sak, då du hvarken vet om den är sann eller ej?»
Skulle någon tänka, att en sådan uppfattning af sanningen
ej är tillgänglig för honom, så är Swedenborgs föreskrift:
»Sky allt ondt som synd och vänd dig till Herren, du skall
då få hvad du behöfver.» Tro kan dock ej finnas utan
kärlek, hvilken åter är böjelse för det goda, emedan trons
väsen är kärlek och formen för kärleken är tro. Då tron
är skild från kärleken inom kyrkan, upphör hon i själfva
verket att vara till. Blotta kunskapen om hvad som är
godt och sant är icke mera tro eller kärlek än ollonet
är eken, men han kan bli det genom nytta. Sann tro
är tro på Herren, och »att tro på honom är att hysa den
innerliga öfvertygelsen, att han vill frälsa, och emedan
ingen utom den, som lefver ett godt lif, kan hysa ett
sådant förtroende, innefattas detta äfven i tron på honom,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
