Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Föreläsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deferre ad alqm, de re ad alqm referre (de
Or. I. § 239); docere alqm de re (ibdm
II. § 101; III. § 50). — 3. a. = bestämma,
utsätta, föreskrifwa tid, sätt o. s. w.: f. wilkor
condicionem ponere, proponere, ferre
(offerre), statuere; f. ngn wal optionem dare,
praebere alicui (utrum pacem an bellum
velit - walet mellan fred och krig); f. ngn en
wiss tid diem dicere, praescribere alicui
(ante quam res perfici debeat); diem necis
destinare alicui; menniskan är förelagdt en
gång dö och sedan domen homini est a Deo
datum (ea lege natus homo est), ut
moriatur (mori debeat) et mox judicium
subeat (subire); (debemur morti nos
nostraque). — b. = ålägga, föreskrifwa:
praescribere, praecipere; (om domstol) edicere;
rätten förelade honom att möta trettionde
dagen derefter praetor edixit, ut ad
tricesimum diem adesset.
Föreläsa: 1. = uppläsa för ngn: recitare;
legere (tabulas recitare inför domstol f.
handlingar; Crassus tribus lectoribus tres
Bruti de jure civili libellos legendos
dedit, C. de Or. II. § 223). — 2. = diktera
ngt, som skall läras utantill, enligt bruket i
grekiska och romerska skolor: dictare;
prodocere (Hor. Ep. I. 1. - haec Janus
summus ab imo prodocet, haec recinunt pueri
dictata senesque; jfr Plato, Prot. c. 15). —
3. grammatiskt (i. e. filologiskt) f. en
författare l. öfwer en författare h. e. uppläsa
(deklamera) en text och till uppläsningen anknyta
språkliga, retoriska, estetiska och historiska
förklaringar: praelegere (med denna
inskränkning - till filologisk föreläsning - det rätta
tekniska och klassiska ordet, fastän det,
naturligt nog, ej förekommer förr än i
silfweråldren; det är för öfrigt ej inskränkt till rent
akroamatisk underwisning, ss. man ser af Qu.
I. 8, 13 ff.: in praelegendo grammaticus -
partes orationis sibi reddi desideret et
pedum proprietates - deprehendatque,
quae contra legem loquendi posita sunt -,
doceat tropos omnes, schemata, figuras -
praecipue vero infigat animis, quae in
oeconomia virtus -, quid personae cuique
convenerit, quid in sensibus laudandum,
quid in verbis; his accedet enarratio
historiarum et cet.; jfr II. 5. 3 ff.; Suet.
Gramm. 1; Q. Caecilius primus Virgilium -
praelegere coepit, ibdm 16); legere et
commentari (Su. l. c. 2); legere et
enarrare; (disserere, Su. ibdm 2. 4 i slutet).
— 4. i allm. i föredrag (i akroamatisk form)
underwisa i ett ämne, framställa ngt:
tradere (artem), praecipere (artem, de arte),
praecepta dare, scholam habere (de alqa
re l. arte - alla dessa uttryck om
underwisning i system l. lära); docere
(grammaticam, Su.); exponere [om historiska
föreläsningar; f. öfwer swenska historien res gestas
pop. Suecani auditoribus (publicis
scholis) exponere]. -läsare: 1. = uppläsare
(ἀναγνώστης, ”lecteur”): lector (C. de Or. I. §
136; II. 223). — 2. = som föreläser öfwer
en författare: praelector (Gell. XVIII. 5.
6). — 3. = som underwisar medels föredrag:
doctor, professor (eg. lärare i allm.).
-läsning: 1. = uppläsning: recitatio, lectio. —
2. uppläsning af en text i förening med
förklaringar (se Föreläsa 3): praelectio (p. quae
in hoc adhibetur, ut facile atque distincte
pueri scripta oculis sequantur, etiam illa,
quae vim cujusque verbi, si quod minus
usitatum incidat, docet, multum infra
rhetoris officium existimanda est. At
demonstrare virtutes - id professionis ejus -
maxime proprium est, Qu. II. 5. 5);
lectio et enarratio scriptoris, libri; hålla en
f. = föreläsa. — 3. i allm. = underwisning
i form af föredrag: schola (Tusc. I. § 7);
auditio (eg. = afhörande af f.; i uttryck
sådana som egredi ex a-e gå ut ifrån en f.,
Gell.); hålla en f. scholam habere,
(disputare, disserere) de re.
Förelöpare: i oeg. men. = som går före
(förut), banar wäg för ngn: Huss war en f.
till Luther Hussius Luthero quasi viam
fecit l. munivit.
Föremål: I. relativt, f. för ngt: 1. i allm.
att uttrycka med omskrifning af verb med
objekt l. prepositionsbestämning: a. egentligt
objekt l. passivt subjekt: wara f. för ngns
sträfwande, kärlek, längtan expeti, appeti, amari,
desiderari ab alqo; hafwa, göra ngt till f.
för sitt sträfwande, sin kärlek, sin längtan
sequi, petere alqd; amare, desiderare alqd;
det är ett allmänt fel, att man hatar f-n för
sina orättwisor commune hominum vitium
est odisse, quos laeserint; alla djur söka
ngt f. för sin ömhet commune animantium
est anquirere, quos ament; de olyckliga f-n
för hans förföljelser miseri ille, quos odio
suo persequebatur; ”han utmärktes af en
stor barnkärlek, högt wärderad af dess späda
föremål” parvulos maxime in deliciis
habebat, quam ob causam illis, quos
deligebat, ipse carissimus erat; det hemliga
f-t för hans bearbetningar id quod occulte
moliebatur; f. för min förste och siste sång
primā dicte mihi, summā dicende
camena, Hor. — b. dativ: wara f. för ngns hat,
åtlöje, beundran alicui odio, ludibrio,
admirationi esse (sådan omskrifning är, enligt
sakens natur, i synn. anwändbar, der
motswarande verb saknar passiv form); hafwa,
göra ngn till f. för sin gunst, sin afundsjuka
o. d. favere, studere, obtrectare alicui;
jag är ett oskyldigt f. för hans afund, ett
oförtjent f. för hans gunst mihi sine mea
culpa invidet, mihi sine merito meo
favet; särskildt märkes: gifwa ngn ngt, pass.
hafwa ngt till f. subjicere, supponere
alicui, arti alicui alqd; tribuere alicui alqd,
proponere alicui alqd, C. Inv. I. 5. 7; de
Div. II. 4; de Fin. V. 6. 16. — c.
genitiv: han är f. för min medömkan me illius
miseret o. d. — d. ablativ och
prepositionsbestämningar: wara f. för owilja, för allmän
owilja invidiā flagrare; jag är f. för en
skändlig plan in me nefaria inita sunt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
