Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Höja sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
extollere. — 2. oeg.: a. h. sin röst, ett rop:
vocem, clamorem tollere; vocem augere. —
b. i werkligheten h. ngn, ngns mod, ngns
sjelftillit: erigere alqm; animum alicujus
augere, animum addere alicui. — c. i ngns
ögon, aktning h. ngn (med sakligt subjekt):
commendare, probare alicui alqm;
(aliquis videtur alicui alqa re ornatus,
ornatior esse). — d. med loford h. till
skyarne: verbis, laudibus ad caelum ferre,
efferre. — e. i allm. = stegra, öka:
augere, amplificare; h. priset pretium augere,
(accendere); h. intrycket af ngt pondus
addere alicui rei; accendere, incendere alqd
(T.); (jfr wara höjd, under Höjd, partic.).
Höja sig: 1. i eg. men.: se tollere, se
attollere, se erigere; tolli, attolli (ab
humo, in auras, in caelum); surgere (sol ex
undis); exstare, eminere (super terram,
super undas); fågeln h-r sig på sina wingar
avis tollitur, evolat alis; h. sig på tå in
digitos se erigere l. erigi; h. sig öfwer
exstare, eminere super aliquos. — 2. oeg.:
a. om ljud: tolli (clamor sublatus est). —
b. om personer: α. h. sig öfwer sina
samtida: super aequales excellere; inter
aequales eminere; omnibus longe
praestare; ascendere super omnes (T. Dial. cap.
7). — β. h. sig till en (sannare, bättre) åsigt
om en sak: melius, verius de alqa re
existimare; veram, veriorem alicujus rei
imaginem concipere; h. sig till ngns ståndpunkt
(i ädelhet l. dyl.) alicujus magnitudinem
animi aequare. — γ. om talare, författare
och deras språk (framställning): assurgere,
insurgere (poēta; oratio, Qu.); h. sig till
en werklig wältalighet magna dicendi vi l.
contentione uti (excitari).
Höjd, partic. af höja, se detta; särskildt
märkes: wara h. öfwer ngt infra se
(procul) habere (putare) alqd, alicujus rei
expertem esse; wara h. öfwer partierna, öfwer
dagens strider partium contentionibus
immixtum, implicatum non esse; wara h.
öfwer alla partiska motiv et irae et studii
causas procul habere (T. Ann. I. 1); wara
h. öfwer alla misstankar, all mutbarhet, öfwer
edra anfall pecuniā, suspicionibus
majorem esse; non moveri pecuniā,
suspicionibus nullis tangi; (in illo suspiciones
non haerent); majorem esse, quam cui
vostra invidia l. maledicta nocere
possint; anse sig h. öfwer ngt despicere alqd;
infra se putare alqd; wara h. öfwer ödets
wexlingar supra fortunam elatum esse; res
humanas contemnere, despicere;
humanos casus inferiores virtute putare (C. de
Am. § 7).
Höjd, f.: I. utan plur.: 1. i eg. uttryck:
a. abstrakt = höghet: altitudo; celsitudo;
proceritas (arboris); - wara på h-n
(polhöjden, breddgraden) af Smyrna
exadversum, contra Smyrnam esse. — b. höjden
= rymden ofwanför -, himlen: supera (n.
pl.); sträfwa mot h-n supera petere;
sursum ferri, evehi, eniti; in auras se
tollere l. evehi; till himlens h. ad caelum;
från (af) himlens h. summo de vertice caeli;
(divinitus). — c. det öfwersta af ngt:
fastigium, vertex, culmen rei; på bergets h.
in summo monte; stiga upp till bergets h.
ad summum montem eniti. — 2. i oeg.
uttryck: a. = högste grad: h. af oförskämdhet,
dumhet, lycka, ära summa (extrema)
impudentia, stultitia, felicitas, gloria; (nihil
stultius fieri cogitari potest); förderfwet
har stigit till sin h. ad summum venerunt
vitia (Hor., Juv.); nihil ad hanc morum
foeditatem addi potest; nedstörtas från sin
h., från h-n af lycka de culmine felicitatis,
gloriae, de summo dignitatis gradu
dejici; stå på h-n af ära, lycka in summo
gloriae fastigio l. flore esse; gloriā florere;
stå på lifwets, mannaåldrens h. in aetatis
flore esse. — b. på sin h. = till det högsta:
summum; ad summum. — II. med plur.:
1. eg. = höjdsträckning, ås: clivus; mons;
locus editus. — 2. oeg.: stiga till ärans h-r
ad summum dignitatis gradum, ad
summos honores evehi; ad summam gloriam
evehi, efflorescere (C. de Or. III. § 11);
samhällets h-r amplissimi civitatis
honores, summi gradus dignitatis; stå på
samhällets h-r in summo fastigio esse (stare),
in amplissimo civitatis gradu collocatum
esse.
Höjdmätare: astrolabium.
Höjning: 1. eg.: levatio, allevatio;
wattnets, wattenståndets h. incrementum aquae,
aquarum. — 2. röstens h.: vocis sublatio,
contentio; intentio. — 3. prisets h.: pretii
incrementum; auctus; klaga öfwer prisets
h. de auctis pretiis conqueri.
Hök: accipiter.
Hökare: propōla; macellarius. -bod:
taberna propolae.
Hökeri: macellaria; idka h. m-am facere,
exercere.
Hölada: fenile. -lass: vehes feni.
Hölja: 1. eg.: tegere; obtegere; velare;
operire; cooperire; obnubere; abscondere;
höljd i lumpor pannis obsitus; h. sitt
ansigte faciem, caput operire, obnubere; h.
öfwer operire, obtegere, tegere,
contegere. — 2. oeg.: a. = dölja: occultare,
tegere. — b. h. med skam, wanära:
ignominiā operire, cooperire. — c. h. med ära:
gloriā afficere.
Hölja sig: 1. eg.: corpus, caput, faciem
operire, tegere. — 2. h. sig med ära:
magnam sibi gloriam parere l. parare.
Hölster: vagina.
Höna: gallina.
Höns: gallus, gallina (så wäl i
individuel som i kollektiv men.: villa boni
assiduique domini abundat porco, haedo, agno,
gallina, C. de Sen. § 56); wara högsta
hönset i korgen principem esse, primum locum
tenere; agmen ducere; (in suo
sterquilinio plurimum posse, Sen. Apocol.). -hus:
aviarium. -gård: cors; cohors. -kyckling:
pullus gallinaceus. -tupp: gallus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
