Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Orådlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fraudis, alqd agi (wara å bane); i omwänd
konstruktion: alqd subolet alicui.
Orådlig: inutilis; perniciosus; finna ngt
o-t alqd dissuadere, improbare; a studio
rei abhorrere.
Orädd se Oförfärad.
Oräknelig: innumerabilis.
Orätt, adj.: 1. = oriktig: pravus; falsus
(osann); vitiosus (felaktig); perversus
(förwänd); turbatus (förwirrad, ordo); alienus,
alius, non is, qui debuit esse l. dyl., t. ex.
wända sig till o. person non eum, quem
debuit (voluit), hominem adire; börja i o.
ända non ab eo, a quo debebat, initium
facere; wara på o. wäg errare; in via
(eligenda, ingredienda) erravisse; a recta via
aberrare; på o. tid alieno, non suo
tempore; praepostero tempore; komma i o-a
händer in alienas manus incidere. — 2. =
orättwis: injustus; iniquus (obillig).
Orätt, m.: injuria; göra, tillfoga ngn o.
injuste agere, facere; injuriā afficere alqm;
injuriam inferre, facere alicui; högsta rätt
högsta o. summum jus summa injuria; lida
o. injuriā affici; violari; indigna pati; dig
sker ingen o. nihil tibi injuriae fit (C. de
Off. III. § 92); hafwa o. peccare, peccasse
(= handla, hafwa handlat o.); in vitio esse;
errare (hafwa o. i en åsigt); med o. injuriā;
en upprörande, himmelskriande o. insignis,
detestabilis, intolerabilis injuria.
Orätt, adv.: 1. = oriktigt: prave;
perverse; perperam; non recte; falso. — 2. =
orättwist: injuste.
Orättfången: male partus (male parta -
o-t gods - male dilabuntur). -färdig:
injustus (homo; consilium; emptio);
improbus. -färdighet: 1. egenskap: injustitia;
improbitas. — 2. = orättfärdig handling:
injuria; fraus. -färdigt: injuste; improbe.
-mätig se Obefogad, Obehörig. -rådig:
improbus; fraudulentus. -wis: injustus;
iniquus (obillig); o. dom injustum, pravum
(wrång) judicium; o. misstanke iniqua, non
justa suspicio, indigna (sårande) suspicio.
-wisa: injuria; begå o. injuste agere,
facere; begå o. mot ngn injuriā afficere alqm;
injuriam inferre alicui; violare alqm, jus
alicujus minuere. -wist: injuste; inique;
blifwa o. behandlad injuriā affici; (se)
indigna pati.
Orörd: intactus.
Orörlig: immobilis; immotus. -ligt:
(firmissime); o. fästad ita defixus, ut avelli
nequeat.
I. Os: nidor.
II. Os: ostium fluminis.
Osa: olēre; nidorem dare, edere.
Osagd: indictus; det sagda kan ej blifwa
o-dt nescit vox missa reverti (Hor.);
lemna ngt o-dt alqd in medio relinquere; non
definire.
Osalig: miserrimus; (in perpetuum
miser); ett o-t penningebegär auri dira, sacra
fames (Vg.); de o-es boningar impiorum
sedes. -het: miseria; ewig o. sempiterna
miseria; aeternae poenae (Lucr.).
Osammanhängande: non (non satis,
parum) cohaerens; dissolutus; disjectus;
framstamma några o. ord brevia quaedam
et concisa l. interrupta singultire,
balbutire; (logiskt) o. tal oratio sibi non (satis)
constans, conveniens (C. de Off. I. § 144),
secum pugnans, (quod secum pugnat).
Osams = Oense.
Osann: falsus; fictus; simulatus; vanus.
-färdig: falsus; mendax. -färdighet:
vanitas; öfwertyga sig om o-n af ngt - alqd
vanum, fictum esse.
Osanning: 1. såsom egenskap: vanitas; jfr
Osannfärdighet, Falskhet. — 2. = osant
yttrande, lögn: mendacium; tala o.
mendacium dicere; mentiri; det är en stor o.
magnum m. est; a veritate longe abhorret,
multum discrepat.
Osannolik: non verisimilis. -het: bewisa
o-n af ngt - alqd non verisimile esse.
Osant: falso (dicere).
Osed: malus l. pravus mos; vitium; mala,
prava consuetudo; en o. har inrotat sig
inveteravit pravus mos; lägga bort o-r vitia
ponere (C. de Or. III. § 46); afskaffa o-r
vitia corrigere (Sa.), tollere.
Osedd: invisus; invisitatus (L., T.).
Osedig: immodestus, petulans, lascivus
(puer). -het: immodestia; petulantia;
lascivia.
Osedlig: turpis (homo, vita, C. de Legg.
I. § 44 ff.); inhonestus; malus; groft o.
flagitiosus, probrosus, vitiis inquinatus;
o. handling turpiter factum; vitium. -lighet:
turpitudo (osedlig beskaffenhet); =
sedeförderf: vitia; mores corrupti, mali,
inquinati; o-n är stor, allmän vitia late
vagantur, patent; corrupti mores sunt. -ligt:
turpiter; inhoneste; flagitiose.
Osinlig: insensilis (Lucr.); qui sub
sensus (in conspectum) non cadit (jfr C. Tusc.
I. § 50); a sensuum judicio remotus (C.
de Or. II. § 357); sensibus, sub sensus
non subjectus (C.); insensibilis (Gell.).
Oskadd: salvus; integer; inviolatus;
(illaesus; innoxius, Sa.; innocuus, Vg.);
komma o. ifrån ngt salvum, integrum abire,
discedere (ab alqa re); i oskadt tillstånd
salvus.
Oskadlig: innoxius; innocuus; innocens.
-het: innocentia (animalis, Pn.).
Oskaplig: informis; vastus. -het:
vastitas.
Oskattbar: omni pretio major;
inaestimabilis (L.); singularis; unicus.
Oskick: malus, pravus, vitiosus mos;
vitium (Sa. Jug.; vitia corrigere); ett
gammalt inrotadt o. inveteratum vitium.
Oskicklig: 1. = icke skicklig: inscitus;
incallidus. — 2. = icke passande; anstötlig:
indecōrus; turpis; inhonestus; ineptus (C.
de Or. II. § 17 ff.; turpe est et valde
vitiosum in re severa - delicatum alqm
inferre sermonem, C.); o-t beteende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
