Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Stolthet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
animose (frimodigt, sjelfständigt, C. de Off. I.
92); superbe, arroganter, fastidiose
(högmodigt, förmätet l. inbilskt, högfärdigt);
insolenter; bete sig s. superbe, arroganter
se gerere; swara s. ferociter, superbe
respondere.
Stolthet: (om synonymien jfr Stolt, adj.):
celsus l. magnus, erectus, elatus animus
(= ädel s., högsinthet); magni spiritus;
animi elatio; magnificentia l. magnitudo
animi (id); ferocia, contumacia
(trotsighet, äfwen ädel frimodighet, jfr Stolt);
superbia (insita Claudiae gentis s., T. Ann.
I. 5); arrogantia, fastidium (in rebus
prosperis - superbiam magno opere,
fastidium arrogantiamque fugiamus, C. de
Off. I. § 90; Tarquinii superbia et
importunitas, C. de Am. § 54); confidentia (=
sjelftillit); mores superbi, horridi, fastus
pleni; berättigad s. justa virtutis fiducia
l. conscientia; (conscia virtus, Vg.);
(superbia quaesita meritis, Hor.); wiså en
odräglig s. intoleranter se jactare; låta sin
s. fara magnos spiritus l. superbiam
ponere, abjicere; qwäsa ngns s. alicujus
superbiam l. magnos animos, spiritus
reprimere; lärd s. arrogantia ex doctrinae
opinione suscepta; han är sin moders s.
matris ille gloria (dulce decus) est; filio l.
filii gloria mater elata est; de filio
gloriatur l. se jactat mater.
Stoltsera: se jactare l. jactare alqd (med
ngt - jactas et genus et nomen inutile,
Hor.); superbe se gerere, se inferre,
incedere; gloriari alqa re.
Stomme: (se Skrof): rudis quaedam
forma (utkast) alicujus rei.
Stop: hemīna (ss. mått); scyphus (ss.
dryckeskärl).
Stoppa: 1. = proppa, fylla (med ngt):
farcire (pulvinus rosa fartus); stipare
(ceras liquore); opplere, implere; s. höns
altiles farcire, (saginare). — 2. = s. in, i,
(på sig): stipare (s. carinis argentum);
infercire (salem in carnes); farcire (alqd
in gulam); ingerere, inserere (in os cibum,
C. de Or. II. 162; in sinum ɔ: i fickan);
condere, reponere (lägga ned, in). — 3. s.
samman (packa): confercire; stipare. — 4.
s. till, tillstoppa, tilltäppa: obturare
(tillsmeta); occludere, opplere, obsuere; s. en
springa rimam opplere, obstruere; s. ett
hål på ett klädesplagg l. s. en klädning:
vulnus vestis l. vestem resarcire; s. munnen
till på ngn refutare alqm, silentium
imponere alicui. — 5. = förorsaka obstruktion:
alvum astringere. — 6. = stanna,
upphöra med ngt: sistere; consistere.
Stoppblår: stupa ad rimas obturandas
l. opplendas (apta).
Stoppning: 1. i abstrakt mening: fartura;
oppletio; stipatio; (sartura vestis). — 2.
konkret: tomentum; fartum; id quod
infercitur l. quo farcitur, oppletur alqd.
Stoppnål: acus obsutoria.
Stor: i allm. magnus (så s. tantus,
ganska s. permagnus, maximus), i yttre och
inre mening: 1. s. till utsträckning l. antal:
magnus; grandis; amplus (eg. wid,
omfattande); procērus (reslig); ingens, vastus
(wäldig, bålstor); s. till wäxten magno,
amplo, procero corpore (Su. Tib. 68); s.
och tjock vastus; s-t hus domus magna,
ampla, (laxa, C. de Off. I. § 139); s. bokstaf
grandis litera; s. som ett hus domūs
instar; wara lika s. som ngn alicujus
magnitudinem aequare; s. gosse l. flicka grandis
puer, puella (p. g. cassa dote, Pt.); s.
karl jam adultus, jam vir; när jag blir s.
cum adolevero l. aetas adoleverit, cum
e pueris excessero -; store och små
puerique senesque; s. summa penningar magna
pecunia; s. förmögenhet amplum l.
copiosum patrimonium; magnae facultates; s-a
förråd magnae copiae; s-t folk magnus
populus, magna natio; s-t följe magnus
comitatus; i s-t magnum in modum; handel
i s-t mercatura magna et copiosa (C. de
Off. I. § 151); staten är en familj i s-t
civitas magna quaedam domus est; i det
s-a in magnis rebus; i det s-a hela
omnino; in summam; universe; in universum.
— 2. = hög, mäktig, ansenlig, (förnäm):
magnus; amplus; magnificus; s-e och små
parvi et ampli (Hor.); summi et infimi (N.
Att. 4); et optimus quisque et ceteri; de
s-e (i landet) principes (civitatis); wistas
i s-a werlden in celebritate versari; s-a
werldens seder mores principum l.
hominum elegantium; s. herre vir (illustris,
nobilis,) princeps, primarius; s-e konung
rex magne, maxime!; den s-e guden deus
optimus maximus; en s. (= förnäm) wän
magnus amicus; s-t embete munus amplum.
— 3. i andligt hänseende (= betydande,
kraftig, omfattande): magnus; (magnificus;
praeclarus); s. man vir magnus, summus;
s. själ, karakter magnus animus; summa
constantia; s-a gåfwor, s-t snille magnum,
praeclarum, eximium, divinum ingenium;
s. konung, fältherre magnus rex, imperator;
s. filosof magnus, summus philosophus o.
s. w. — 4. i allm. om hög grad, att
öfwersätta med magnus (summus, maximus) l.
stundom med superlativ form, t. ex. stor wän
l. gynnare af ngn amicissimus,
amantissimus, studiosissimus (magnus fautor)
alicujus; s. wän af ngt studiosissimus,
cupidissimus alicujus rei; wara s. wän af
grekisk literatur graecis literis valde
delectari; graecarum literarum perstudiosum
esse (C. de Sen. 3); s. kännare af grekisk
literatur graecarum literarum
peritissimus; graecis literis perfectus; s. kritiker
vir subtilis judicii; subtilis existimator;
min s-e wälgörare homo de me optime
meritus; wara s. beundrare af ngn alqm
magnopere admirari; en s. narr homo
stultissimus, stolidissimus; s. fjäsk magnus
ardelio (Phdr.); s. stackare homo iners et
inutilis (C. de Off. III. 31); s. skurk
homo improbissimus, sceleratissimus; begå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
