Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belystes af en enda stråle, emottager nu
sönderkrossat tusende. Så tänkte Sveriges största
filosofinna och fann sin själ allt mer och mer
upplyftad till himlen, ju djupare kroppen
lutade mot jorden. Sålunda länge i djupa
tankar försänkt, hade hon ännu ej talat ett enda
ord, då oförmodadt den hektiska rodnaden på
hennes kinder antog en hjertare färg, snarlik
den ännu ur vestermolnet uppflammande
aftonrodnaden. Den inre nyvaknade värman, som
vid denna rodnad genomilade Saras själ,
upptinade tungans band och upplöste det i en djup
suck, sakta framvaggande ett: ”O, Albert! o,
Albert!”
”O, Albert!” svarade en mild stämma från
andra sidan af rummet.
Sara vände hufvudet dit. En ung qvinna
med ett skönt men blekt ansigte, tarfligt men
snyggt klädd, stod vid dörren med ett fat
mjölgröt i handen.
”Du här, stackars Celcstinc”, sade Sara med
en röst, hvars ljufhet förebådade en engels.
”Doktorn har ordinerat denna mjölgröt åt
dig, goda Sara; ät, den skall göra ditt sjuka,
lidande bröst så godt.”
”Tack, Celcstine! din trägna omsorg för
din arma vän är äfven ett band, som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
