Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvarhåller mig vid lifvet, och gör att jag med
dubbel saknad skiljes härifrån.”
”Sara! hvad väga väl mina omsorger, om
också ett helt lif egnades åt deras friaste
utveckling, mot hvad du gjort för mig?”
”Tala ej derom; hvad jag gjort, Celestine,
är ett intet”, yttrade Sara, i det hon långsamt
nedsväljde en sked gröt.
”Är det ett intet”, inföll Celestine, ”att
rycka en varelse ur förderfvet? Har du glömt
den dag, då du, fastän svigtande på grafvens
brädd, gjorde den långa resan till Stockholm,
för att taga mig från tukthuset, dit menniskors
kalla ondska eller liknöjdhet fört mig? Är det
ett intet att hafva upptagit mig i ditt hus, som
en vän, som en syster, oaktadt du visste, att
det var jag som törnbeströdt din rena bana?
Är det ett intet, att jemte mig hafva tagit vård
om mitt arma faderlösa barn, hvars anletsdrag
dagligen måste påminna dig om den fader, dina
egna barn förlorat? Sara, Sara! det är jag som
gifvit ditt hjerta dödsstöten, det är jag som
bäddat grafven i ditt bröst, jag, hvars framtida
lefnad måste blifva en vandrande grafvård på din
förtidiga grift, jag som —”
Sara hade gröt i halsen, Celestine grät,
och båda kunde ej tala ett ord; men från deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
