Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon flögo i hvarandras famn vänskapens
heliga genier.
”Sara, du får ej sitta så der vid det öppna
fönstret”, återtog efter en lång paus Celestine;
”rutan är sönderslagen ser jag, jag vill genast
sätta i en ny.”
Dessa ord väckte Sara ur hennes drömmar.
Hon ställde den lilla silfverskeden i
grötfatet och sade till Celestiue:
”Du har rätt, min snälla verkgesäll; men
vårt kitt är slut och vi måste tillaga nytt.
Oljflaskan står der i skåpet, men hur är det med
kritan?”
”Vi hafva tillräckligt krita i boden.”
”Boden — Bodarna!” inföll Sara, sprittande
upp från stolen; ”besynnerliga erinring,
bärande i sitt sköt på en gång den högsta glädje
och den djupaste smärta. — — Bodarna! Ack
min Gud!” Hon nedsjönk igen på stolen.
”Gå, goda Celestine”, återtog hon efter en
kort stund; ”jag hör barnen stoja i trappan —
gå och tag dem med dig, att jag måtte få vara
i fred.
”Fred — källarn Freden!” suckade
Celestine, betäckande sitt ansigte med händerna;
”det är märkvärdigt, med hvilken lätthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
