Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CG
de långa mustachcrna floto tillsammans in i
den öppnade munnen och intogo den
deserterande tuggbussens position.
Det gifves ögonblick af lifvet, då den
starkaste natur dukar under för öfverraskningens
äfven lättaste vindkast. Fanjunkar Tandgren
var ingalunda en svag man, än mindre cn mes
och skulle utan fruktan sett hvitögat på hvilkcn
fiende som helst; men att få, som det heter,
”på käften” i samma stund fredens ord dernr
gå, var i mer än ett afseende starkt nog. Dock
var det ej länge den hämnande kraften
slumrade i hans bröst — han lyfter sina armar, så
att musklerna nästan spränga den dem
omgif-vande lärften. Men inuau de drabbade ned på
sitt föremål, känner han med fasa sin ena
tinning svullna under främlingens hand och sin
andra på samma gång såras af det hvassa
portlåset — det svartnar för hans ögon ■— han är
färdig att förlora sansningen, då cn spark
bakifrån påminner honom att han ett godt stycke
blifvit transporterad ut på gatan. Nu vänder
han s’ig om, skakande sin blodiga mahn, färdig
att utkräfva en svart kämd. Men främlingen,
den afgrundeu måtte hafva utskickat, fattar ett
vid porten stående ämbar, som aftonen förut
troligtvis blifvit ur köket flyttadt, och kastar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
