Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 5. De swenska folkstammarnes äldsta religiösa lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fom förtärdes, försågos med etr recken (signades)^), förmo^
deligen för att i någon mån, och wisserligen icke ntan super-
stition, göras heliga eller åtnlinstone oskadliga. Hwilker derr^
recken warit, kan icke bestämmas. Att det någon gång warir
korsets, till erinran as Thor och hans hammare, men attderta
icke warit der alln^änna, utan twertom tillkännagaf ett weder-
fakande af de wanliga begreppen, ryckes sölja af ett märkligt
ställe hos Sturleson 10). - Sjelfwa gästabuden woro dessuron^
icke blott i det hänseendet heliga, att gudarnes skålar, såsom
wi förut hafwa anfört, wid dem druckos, utan wid desfa rill-
fällen gjordes äfwen löften, som det war en helig pligr^ att
uppfylla 1). Wid etr sådant förl^ållande är det lätt förklarligt,
huru också allwarsammare företag skulle äga en religiös bety-
delse. Atr en sådan tillhörde landstingen, är redan i der före-
gående erinradr. Till och med af ordalier sinnas spår 2).
Ederna, as hwilka åtskilliga slag hos de gamle äro omtalade,
och bland hwilka äfwen offentliga, t. er. wärjemålseder fun-
nos, woro fjelfwe heliga handlingar, hwilkas sankmanhang
med gudarne^således icke behöswer wisas 3). - Enwigen och
alla slags strider stodo under gudars, Nornors och Walkyriors
hägn; enwigesplatsarne, åtminstone de lagligen bestämde, wo-
^) Ifr. Eigils S. p. 2I0; Stkkrlef. Häkan d. godes S. e. I6, I8. På
det fistuämda stället talas uttryckligeu om ett si^gnande åt Odk^n.
10) Håkan d. godes S. e. 18.
1) Se Mk^illers Saga-Bihl. 1. 82, I64. Att äfwen löftenwid andra till-
fällen gjordes, fes af Eigils S.p. 6. Harald Håfagers löfte om hår-
klippuingen är tillräckligen bekant.
2) Nials S. e. I04. Se dessutom Finn Magnufen, d. ä. Edda, IV.
I23. Från hedeudomen ingingo ordalier i de förska nordiska kyrkola^
gar, t. er. i erkebiskop Eskils, hwarom mera framdeles.
3) Den wackra edsformeln: Hialpi mer fwa Freyr oe Njördr
oehinn almatki As (skundom något förändrad), kan läfas ^
Landn. p. 300. Har wår edsformel icke i någon mån de^frän sktt kipphof?
9^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
