Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Christendomens och hedendomens strid. År 1060—1134 - 8. Den swenska christendomens förhållande till den allmänna kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af wår pe:iod genom den man, som styrde detsamma. Det war^
såsom wi förr nämt, Adalbert. Hans charaeter och hans wer^
lande lefnadsförhållanden äro ofwan uppgifne. Han bidrog i
betydlig mån att förderfwa Henrik den fjerde, war en lång tid
dennes gunstling och alltsormående ledare, förlorade omsider hof^
nåden, men återwannden ochd^dde, mankannästansäga, iHenriks
armar (1072). Hanfruktadeicke attnågongång omf^tta den påfwe^
som det st:^änga hierarchiska partiet förkastade, oe^ derföre war
han icke wäl ansedd af Hildebrand och dem som^^enne fick leda.
Efter Adalbert kom Li:nar. Han utnän:des af kejsaren , war
kejsarens trosaste wän äswen i striderna mot påfwen, och war
derföre med kejsaren ett fören:ål för det påfliga partiets för^
bittring. Det oaktadt behöll han till sin död (1101) sitt episeopat^
ehuru någo+^ förminfkadt genom Sararnes wåld och genom slera
hos påswen i högre ynnest stående andligas roflystenhet. Han
berömmes såsom en as sin tids prydnader. Han war fron: ock^
ädel och af fromhet kyrkan tillgifwen; men, tillika en t:^ofast
Tysk, uppoffrade han icke sin nations och sin konungs intressen för
Roms och påfwens. Huru han härigenom oskyldigt bidrog till
fitt stifts förminskning och till Bremens utgående ur nordisk kyrk-
historia skall genast wifa si^g^
Det bremiska erkestiftet hade sina största provinser norr o:n
Eideren och Östersjön. Till detsamn:a hörde Danmark och de
twå skandinawiska konungarikena. Således hade ända frå::
Ansgarii tid de påsliga^ bullor, som eonfirmerade de bremiska
erkebiskoparne i deras wärdighet och sörlänade dem pallium,
också giswit dem andlig myndighet öswer så många folk i norden,
som kunde uppräknas. Norge och Danmark singo tidigt under
bremisk styrelse sin hierarchiska bildning. Det förra landet låg
dock så aslägset och dess konungar stodo i så liten beröring med
det öfriga Europa, att de temligen egenmäkrigr kunde råda,
hwartill de också i beskaffenheten af deras eger och deras folks
lynne hade den bästa uppmaning. I Danmark utbildade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
