Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Christendomens och hedendomens strid. År 1060—1134 - 8. Den swenska christendomens förhållande till den allmänna kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kyrkliga oredor uppfylla Europ^. Så länge Gregorius den
sjunde lefde, beherrskade han dem någorlunda; han stod orubb-
lig i striden och estergas ingen hårsmån as l)wad han ansåg
wara kyrkans rätt. Med honom utslocknade wi^serligen icke
han^s anda; men de män so:n intogo hans plats woro swaga-
re och måste giswa något efter. Sedan en st^r del af den råa,
wåldsamma k^asten blifwit asledd genom det sörsta korståget,
fyntes sinnen^wilja böja si^g till frid, och stat och kyrka slutade
sitt första eon^)rdat (1122). Då innehade Calirtus den an-
dre den påfliga stolen och kejsarkronan bars af Henrik den fem-
te, den fjerdes son, som menniska nästan sän:re än sadren, men
krastigare, mera beslutsam och mera lycklig. Han war den siste
kejsare as det frankiska huset, hwilket med si^g hade införlifwar
det schwabiska, och särskilt de sedan så märkwärdiga Hohenstau-
serna. Mellan dessa och sariska furstar hade redan från gam-
malt en ss^entlig stämning ägt rum. Den gjorde si^g lust i de
l^^rgliga krigen under båda de fista Henrikarne. Efter den
femtes d^d höll en Hohenstaufen på att blifwa tysk konung.
Hade det lyckats ^honon:, skulle werlden kanske fått ett annar
urseende. Nu bleswo Hohenstauferna för någon tid undanträng-
de af en Sarare, Lothar. Denne behöfde påswens hjelp för
atr herrska, och twekade icke att rill betalning derföre gå längre
i undergifwenhet för påfwen än eoneordatet sordrade. Hohen-
stauferna sk::lle näppligen gjort detta. Men de tolf år Lothar
regerade (till 1137), dels i strid med Hohenstauferna, dels ^i
ett skenbart lugn, under hwilket dock frön till framtida blodiga
strider utfåddes, gåfwo påswen godt tillfälle att tillämpa der
gregorianska systemet och öfwer Europa utsträcka hierarchien.
En icke alldeles obetydlig länk i den hierarchiska kedjan
war erkestiftet Bremen. Det war en lång tid utan all fråga
det widsträcktaste erkestift, som kyrkan ägde. Genom sin widd
kom det dock aldrig att i de allmänt europeiska angelägen-
heterna betyda rätt mycket. Wigtigare war det wid början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
