Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Christendomen segrar och swensk kyrka erhåller fullständig utbildning. År 1134—1164 - 2. De borgliga tilldragelserna i Sweriges grannstater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortlade han sin konungsliga skrud och antog munkdrågt. En
as landets store, som war war tillstädes då detta fkedde i
Odense på Fyen, uppmanade de närwarande att påtänkaen ny
konung, sedan den förres herrawälde nu war slutadt. Detta
ord skall hafwa påskyndat Eriks död. Den inträffade år 1147.
Den bortgångne "blef mycket begråten af folket 10)." Han är
hwarken någon stor konung eller någon ren charaeter, men en
wänligochför berraktarens sinne wälgörande geftalt i dessa på
konungawåld och konu+^gamord så rika riderna.
De ^om efter Erik Lams bortgång kunde hafwa anspråk
på reger+^ngen woro Swen, Erik E:nuns son, Knut, en fon af
den wid Fotewik fallne konu:tg Magnus Nilson, oel^ Waldemar,
en son af den mördade hertig Knut Lavard. Den siste synes
hafwa warir den yngste och till en början minst betydande,
ehuru det skall haswa warit för honom som Erik Lam förde
fpiran. För det första kommo hans rättigheter icke mycket i
fråga. Swen blef ::twald på Seland och i Skåne, Knur i
Iutland. Waldemar hade i der på hans fader begångna mor-
det en tillräcklig anledning att tillhöra Swens och icke Knuts
parti. Till en början synes han dock icke hafwa warit mycket
werksam. I det inbördes krig, som utbröt mellan de twenne
förftnän:de, hade Swen i allmänhet öfwerhanden. Den fred
som någ:^a gånger stiftades war full af bedräglighet. De efter
Erik Lams död nästföljande tio årens historia upptages af in-
hemska k+^^ig ock^ krig med de slaviska folkstammarne på Öster-
sjöns södra kuster, de så kallade Wenderna. Dessa hade börjat
att blifwa sarliga för Skandinavien. Tappre i strid och för-
sarne på sjön sortsatte de det wikingalifoch de kustplundringar,
som Skandinaverna tillförene föröfwat, och i synnerhet Dan-
skarne fi:igo af dessa siender nu widkännas samma :töd, som
de sörut s+^elfwe i så ymnigt mått bland sydligare folk hade ut-
^0) Knytl. S.311.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
