Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skugga», »en romantisk innerlig bok av Wilhelm Jensen»,
»Fra Piazza del Popolo» av Bergsöe samt tysk och svensk
poesi.
»I sommarens brokiga kaleidoskop,» skriver Levertin
till Hamberg på sensommaren, »som tyvärr o fasa snart
närmar sig vinterns iskylda vetenskapligt utvisande
mikroskop, äro endast få dagar värdiga större uppmärksamhet.»
En av dem är Bellmansdagen, som han firat i Stockholm
och varöver han ger ett utkast till realistisk teckning med
skalden i förgrunden. Kommen »i den sköna tjuserskans
sirenarmar kl. 10 f. m.» hängav sig den vittre gymnasisten
ingalunda genast åt festdagens sysslolöshet, utan gjorde
som han skulle gjort tjugu år senare, »gick till K.
biblioteket och läste där tyska och danska tidskrifter till kl. 3».
Så fortsätter han denna skildring, vilken väl kunde gälla
som studie till en sida i en Stockholms-novell och där
Levertin för första gången ger oss sin tanke om Bellman1.
Det var verkligen rörande att gå på Stockholms gator, vart man
vände sig skönjdes Bellmans melodier, tidningar och uppsatser om
honom samt samme mans porträtt. Jag vågar påstå att hela
Stockholms tankar från alfa till omega, begynnelsen och ändan voro
riktade på vår nordiske Anakreon. Tidigt på eftermiddagen for jag
med mitt sällskap till Djurgården och begåvo oss till Bellmansro,
som var packat med folk. Efter mycket bråk lyckades vi få
sittplatser, varifrån vi kunde överskåda det brokiga livet. Jag har
aldrig sett något dylikt. Vagnar och lysande ekipager, ryttare och
fotgängare, snobbar och daglönare, magnater och hantverkare,
tid-ningsförsäljare, präster och allt tänkbart folk av de käraste animalia
sapientia, som kallas människor, svärmade kring för mina blickar.
Efter någon tid började sången kring den sirade Bellmansbysten,
vars inspirerade drag voro med ett lycksaligt leende fästade på den
brusande hopen. De friska och dock så vemodiga sångerna fram
klungo nu under folkets jubel och entusiasm. På Bellmansro voro
vi tills de härliga mästerverkena blevo avsjungna . . . Efter ett slag
på Djurgården, som tog sig förträffligt ut med alla dessa kulörta
lyktor och bengaliska eldar bland de mörka lövkronorna, kommo
vi 1/212 upp på Hasselbacken, liksom överallt spelades där
Bellmans melodier. Där var ett liv och en lust som ej kan beskrivas.
1 Också i sin hängivenhet för »vår nordiske Anakreon» hade
Levertin stöd i tradition från sin fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
