Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
silverkedja dinglade och slog mot västknapparna. Kyrkvaktmästaren,
som gick vid hans sida med en rock hopknäppt till halsen liksom
för att skydda sig mot kölden, liknade honom så mycket som en
arg surrande broms liknar en däst och sävlig oxe. Han var spinkig
och liten, ansiktet svartmusket, ögonbrynen sammangrodda, och
näsan strävade uppåt som en korkskruv med avbruten udd.
Klockaren gick upp på predikstoln, lade fram dagens evangelium, satte
upp siffrorna på psalmtavlorna och började sedan från orgelläktaren
mönstra folket, som anlände i stora hopar för att höra den unga
studenten, som för första gången skulle predika. Hans kamrat
däremot gick lugnt in i sakristian och fördrev tiden med att vifta
åt flugorna med ett rönnspö. Men in i kyrkan flöt en beständig
människoström, kjortlar frasade, halvkvävda viskningar hördes, och
bänkar slogos upp och ned. Omsider var den lilla kyrkan uppfylld;
klockorna började ringa sitt ding, dong —- ding, dong — och in
trädde kyrkoherden, en liten, medelålders man, som kastade en
skelögd, svävande blick omkring sig, åtföljd av dagens predikant
herr Gerhard Ström.
Denne Gerhard Ström är berättelsens hjälte — »en
lång, otymplig gestalt, anletsdragen voro skarpa och
markerade, händerna grova och solbrända, och det låg över
hela hans personlighet något, som antydde, att han måst
kämpa med händer och fötter för att kunna uppehålla
sig». Han häktar på sig prästkappan och gör sig i ordning
att beträda predikstolen, medan han lyssnar på psalmen,
som inleder gudstjänsten. »Plötsligt föll det honom in,
huru mycket han liknade en skådespelare, som väntar sin
replik.» Under ångest och möda förrättar han sitt värv,
medveten om, att i denna stund hela hans framtid skall
avgöras, men också fylld av starkare tvivel än någonsin.
Ty han har insett dogmernas falskhet. Men han vågar
ej göra detta klart för sig, ej heller yppa sina tvivel för
patronens dotter på Lindby, för vars skull han framhärdar
i kallet.
Han tordes icke reflektera däröver, men sökte samla sina
förströdda tankar på sin predikan och talade med mycken kraft om
synd och straff: svåra, fördärvbringande synder samt kvaluppfyllda,
ja eviga straff. Men just då han uttalade detta ordet »eviga», var
det, som han lössläppt alla tvivel, som lägrat sig i hans sinne. Han
tyckte, att någon frågade inom honom: skulle du själv i din ofull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
