Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster. Det innehåller dock en hel del goda iakttagelser och
beskrivningar, och formen är korrektare och förligare än
ungdomsdikternas samt särskilt i jämförelse med de samtida
brevens otympliga stil överraskande ledig. Novellen börjar
med följande skildring av en söndagsmorgon pä landet,
där säkert minnen från informationssomrarna kunna
återfinnas jämte de tydliga litterära reminiscenserna:
Det var en vacker, kvalmigt varm söndagsmorgon. På den
långa, buktande vägen till kyrkan sken solen med all sin kraft,
och icke ett träd, icke en buske syntes, som kunde kasta sin
skugga på den brännheta, fårade marken. Runt ikring vägen var
idel flackland, sädesfält efter sädesfält, potatisland efter
potatisland, icke en skogsdunge, icke en bergskulle, som kunde
förströ det av landskapets enformighet uttröttade ögat. Och så varmt
det var sedan! De gamla, knarriga gärdesgårdarna stodo och
våndades i solskenet, blommorna vid vägkanten sänkte tvinande
sina kalkar, ett par dåsiga kor lågo och stånkade vid - en
dikesren och iddes ej en gång att vifta bort de myriader av flugor, som
krälade, pä deras ryggar, de tröga bondkärrorna svettades, så att
vagnssmörjan dröp ned i stora droppar, och bönderna själva tor
kade sina pannor med de apelsinröda näsdukarna med konungens
och drottningens porträtter på. I fjärran framskymtade den
vitmenade kyrkan och bortom den en flik av sjön, som låg lugn och
stilla utan att taga den minsta notis om solstrålarna, som dansade
på dess spegelblanka yta. Men ingen svalkande vindfläkt blåste
från vattnet. Steg man däremot in i kyrkan, var där svalt och
trevligt, som om dess tjocka murar skulle kunnat trotsa alla tänk
bara och otänkbara värmegrader. Det var en liten lantkyrka med
kala vita väggar, som just icke i någon nämnvärd grad förskönades
av ett par gamla konterfejer från Karl den XI: s tidevarv, vilka
betraktade varandra förbluffade över, att de blivit framtagna från
något skräprum, där de haft gott tillfälle att filosofera över
förgängligheten av all storhet i denna världen. Från taket hängde
ner några gamla mässingskronor, och på ena väggen var fastnaglad
en predikstol i tunnformat. Bänkarna stodo nästan tomma, och
de breda tavlorna för psalmnumren tittade ned i kyrkan med sina
dumma mässingsnollor till ögon. Alldeles folktom var dock kyrkan
icke, ty därinne spatserade klockaren ikring med kyrkvaktmästaren.
Klockaren var en undersätsig, fet och grovlemmad gestalt med
ett stort och brett ansikte, sådant som barn vid sina första artistiska
försök pläga rita på sina griffeltavlor. Håret stod upp som borst,
de tjocka armarna beskrevo pendelartade banor, och cn tung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
