Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkare: hennes väsen betecknas som »milt, avslipat», men
det hela är »något för convenabelt för att vara intressant»
(denna karaktäristik är efteråt översuddad med blyerts);
den unga anförvanten har gjort intryck genom sin friska
profil, sin aristokratiska näsa, »djupa bruna ögon med
fint tecknade ögonbryn, en vacker mun och vackra små
tänder samt synnerligen distingerade händer och fötter»;
den unge mannen slutligen är »ingalunda otrevlig».
Därefter fortsättas anteckningarna med några
betraktelser föranledda av vad resenären får se i Hamburgs
Kunsthalle de första reflexioner över konst, som flutit ur
Levertins penna.
Onsdagen den 28 September.
Vaknade jag vid ett hällregn som dock avstannade på
förmiddagen. Efter frukosten gick jag upp till Kunsthalle, där finnas
tavlor, skulpturer och kopparstick. Bland tavlorna tog Makarts
»Karl V:s intåg i Antwerpen» loven av de andra; jag har aldrig
sett en härligare kolorit, aldrig så sanna och dock så kyska
kvinnogestalter, över hela tavlan är ett bländande pulserande liv,
som måste beröra var och en. Bland annat såg jag en vacker
målning av Rafael Mengs —• ett självporträtt, tvenne härliga
landskap av van der Neer, »holländska kanaler i månsken», samt ett
förtjusande vinterstycke av Munthe: solen har nyss gått ner, ett
rödaktigt skimmer fladdrar över de kala stammarna och leker
över de bländvita snömattorna. I ett sidorum voro tavlor av
moderna mästare, okända namn men stora förmågor. De tillhörde
alla den så kallade realistiska skolan. De konservativa hava för
vana att skräna om krass materialism, så snart de se något
avvikande från det gamla, men föga hjälper det, att de ställa sig i
vägen för ungdomen, de vilkas tid och anseende snart skall sluta,
de unga skola i alla fall segra, ty de föra Cesars lycka ombord.
Det går en sanningssträvande ande genom alla de ungas verk,
en kärlek till det lilla, en pietet för det obetydliga som måste slå
an på vart tänkande sinne, ty det är i det lilla, det är under
vardagen och med vardagsmänniskor, som de stora striderna
utkämpas. Målar en realist naturen, är det med en kärlek till sitt
motiv, med en öppen blick för varje löv, varje sten och varje
färgschattering som göra deras landskapsbitar härliga i all sm
enkelhet. Målar han ett genrestycke är det med en omutlig
rättskänsla och en noggrannhet i detaljerna, som höjer
vardagsstäm-ningen upp i det poetiskas horisont. Jag såg i Hamburg just en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
