Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akta realistisk målning, »en sommarafton» av Kahler från Miinchen.
Det år en varm kväll till en varm högsommardag. En doftuppfylld
vindfläkt blåser in i förmaket genom den öppnade fönsterluckan,
smyger sig fram genom de gröna persiennerna och berör lätt
mattan och den röda schaggsoffan. På den vilar en kvinna i
svart siden; hon har hunnit över vårdagarna och står nu som
landskapet därute i sin fulla blomning. Boken, vari hon läst,
någon lyrisk diktsamling, har glidit ur hennes hand och hon låter
den ligga och insuper den doftmättade luften. Varför kommer icke
han som hon älskar? Hon sitter ju inneboende med en värld av
trånande ömhet, som hon helt och odelat kan skänka honom?
Varför dröjer han? Bakom henne är en spegel, som återger
hennes fylliga gestalt och kraftiga nacke, och över detta träna
därutanför med sin yppiga helgröna färg och hela målningen är
fin och utarbetad som en Kiellandsk novellett.
Skulpturen är i Hamburgs Kunsthalle icke vidare rikt
representerad, där finnas mest avgjutningar, få originalarbeten. Men
för dem som icke (sett) många sådana, var det en härlig njutning
att se Octavianus Augustus. Vilka dumhuvuden som påstå att
romantiken kommit med kristendomen! Ligger det icke lika mycket
romantik i Antinous’ huvud som i Madonnans anleten, är det icke
lika mycket romantik i Cesar Augustus’ ädelt melankoliska drag
som i martyrens från Golgatha? Av den moderna skulptursamlingens
alster var det intressantaste porträttbysterna av Schnorr v. Carolsfeld
och Hoffmann v. Fallersleben, den förra en genuin tysk
kyrassiär-typ, den senare en lika genuin professorstyp.
Från Kunsthalle* foro vi till Thiergarten. Det är en dålig
känsla av överlägsenhet, varmed man där betraktar de stackars
fångarna. När jag såg paddorna och ormarna tänkte jag på
Ottilies ord i Wahlverwandtschaften, där hon säger att hon icke
skulle vilja lära sig naturkunnighet, då hon var tvungen att syssla
med sådana usla och vämjeliga djur; en kräsmagad aristokrati, som
jag tyvärr alltför mycket måste dela. Efter middagen åkte vi genom
gamla staden med sina egendomliga gränder och gavlade hus till
hamnen, drucko kaffe på Wierzels hotell uppe på Elbehöjden,
varest det är en stor Mosebackeartad utsikt över hamnen med
sina skeppsgator och stora emigrantångare. Därifrån foro vi genom
sätet för folklivet — St. Pauli, där småteatrar, cirkus, karuseller,
spåkvinnor hålla till. Gösta Svanström och jag gingo in till en
älskvärd sibylla, som spådde, att jag skulle bliva tvenne gånger gift,
få två söner, 3 döttrar och om 8 år ett oväntat kärkommet brev.
* Såg även Schillermonumentet som är hållet i en ädel
idealistisk stil, monumentet över krigare fallna 1870—71 slog icke
an på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
