Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längtan att återse eller se mer. Men när han sedan kom
ner till Florens och förtjustes i gammal konst, hade
han en grundval i sina minnen från denna första resa —
om också Guido Reni avsattes från den höga plats han
haft i ynglingens av känslosamheten i den skicklige
målarens tavlor påverkade tycke.
*
*
1 de två dikter som ovan citerades, framlyser ej allenast
tillfredsställelsen över den återvunna hälsan och den
sydländska vårens skönhet, utan där susar också en ton av
lycka från de innersta hjärtesträngarna. Oscar Levertin har
icke meddelat sin anteckningsbok hemligheterna i det
förhallandes utveckling, som blev den vackraste vinsten av
Rivieravintern. Men han har dock nedskrivit en del
reflexioner och några små dikter, vilka spegla hans
stämningar under den spirande och slutligen segrande kärleken.
De börja synbarligen fram på våren, och den tidigaste är en
pessimistisk utgjutelse, i anteckningsboken klädd i en
mycket ofullgången form, därefter omarbetad och intagen
i berättelsen »Anemoner» i skisserna från Medelhavskusten
alltså den första dikt Levertin offentliggjort1. Därpå
ljusnar synranden, och ett fragment på tre strofer visar,
hurudan han velat skildra den nya världen i vilken han
inträtt, i motsats till sin gamla. Han framställer sig där —
1 Dikten finnes icke i avtrycket av »Anemoner» i de samlade
skrifterna (»Ungdomsnoveller»). Novellen är där på en del ställen
godtyckligt retuscherad. Dikten lyder:
Det är tusende trådar som tvinnas
och från hjärta till hjärta gå.
Det är tusende länkar som spinnas
mellan innerligt älskande två.
Men av alla de trådar som ena
och gå mellan kvinna och man,
ej någon mig nått, mig allena
ett knytande band icke fann.
Och har jag längtat att binda
med någon en tråd, har han flytt,
från sitt hjärta till mitt en vinda
ej någon i kärlek har sytt.
Ack länge jag ensam fått tvina
och nu är blomstrande vår,
men av nätets maskor de fina
ingen än till mitt hjärta går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0128.html
