Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsvärt» ett dogehuvud av Tintoretto. En särskild
förteckning upptager »de vackraste porträtten jag sett». Där
är bl. a. ett Tizian tillskrivet porträtt av Filip 11 i Rosso,
»som ger en verkligt karaktäristisk bild av den fanatiske
tyrannen, som aldrig lett. Ögonen äro insjunkna, läpparna
tunna, nästan sammanbitna, och kinderna avmagrade...
högra handen krampaktigt fattad kring ett värjfäste, den
vänstra stödd kring ett bordshörn — det ligger ett goti
stycke karaktäristik i detta på härskaren som icke vill
förlora en själ för katolicismen — icke en fotsbredd land
för Habsburgarna.» Han reflekterar också över tekniken:
»Egendomlig kontrast mellan Tizians, Van Dycks och Lottos
penselföring och Holbeins, Diirers stela, kantiga
huvudtyper», och han finner Lottos porträtt särskilt vackra genom
ljuseffekterna. 1 en förteckning på historiemålningar
stannar han vid Paolo Veronese, »ypperligt representerad i
Pinakoteket i Milano, nämligen galleriets praktstycke
Kristus på gästabud hos Simeon, stor känd tavla, makalös
gruppering, kraft och liv in i de minsta detaljerna och
en färgprakt omöjlig att beskriva»; konungarnas tillbedjan
kallar han en »storartad, praktfull tavla» och Kristus’
döpelse »starkt realistisk». »Vem liknar mest Veronese
månne Rubens?» Av Guercino frapperar honom Hagars
bortdrivande: »avlång tavla, där Abraham, Hagar, Ismael
synas i knästycken och av Sara ryggen, hon har vänt ryggen
till med en min som om hon var förargad över, att hon
icke hade mer rygg att vända mot mannen». Tizians
berömda madonna i Balbi synes honom synnerligen vacker
i grupperingen. »A. Carraccis tavlor håller jag av...
Lio-nardo da Vincis måltid och Rafaels Marias giftermål behöva
och kunna icke av mig skildras. Salvator Rosa är den
genialt djärvaste landskapsmålare jag vet...» Till slut står
en »Resumé», som sammanfattar vad han funnit bäst:
del Sartos heliga familj, Lionardos nattvard, Guido Renis
Kristusbilder samt Tizians porträtt och madonna.
Det skulle dröja nära två årtionden, innan Levertin
återvände till Italien. Han drogs under tiden icke dit av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
