Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför sitter du och spanar,
spanar uppåt mot det blå?
Säg mig vi ditt sinne grubblar,
säg mig vad du tänker på.
Jag vill känna helt ditt sinne,
läsa helt ditt hjärtas dikt —
vet att minsta tanke som du tänker
har för mig fullödig vikt. —
Viska därför i mitt öra
allt som i ditt bröst sig rör,
medan jag andäktigt stilla
på ditt hjärtas tankar hör.
Sedan i de högtidsstunder
då mig sångens Gud beskär
att i rim och meter gjuta
det mitt hjärta kärast är,
skall jag uti dikter gömma
varje tankekorn du tänkt,
och till gångbart mynt jag präglar *
allt det guld som du mig skänkt.
Och om någon då mig säger
att jag vederkvickt hans själ
att jag någons sorger mildrat,
att jag någons sinn’ gjort väl,
vill jag ödmjukt honom svara:
en arbetare jag endast är,
som det guld till slantar formar,
som ditt hjärta mig beskär.
Ack, hur många trängta icke
att en skänk av kärlek få
-säg mig därför vi du grubblar,
säg mig vad du tänker på.
De i form av aforismer nedskrivna reflexionerna från
denna samma tid äro av större intresse än dessa dikter.
Levertin prisar där sitt hjärtas utvalda för hennes helgjutna,
rasta, ärliga väsen, som han känner dubbelt starkt när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
