Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Kielland i Göteborgs handelstidning, fortsattes av N.
D. A. om Bååth och skall säkert fortsättas med ännu mera
kraft och ännu mera vinning om »Gengangere». »Det skall
bli av verkligt intresse och av mycken nytta att se, huru
denna strid utfaller. Det unga partiet är starkt och
äregirigt, det gamla intaget av dystra aningar om sitt fall. Kan
stridens utgång vara oviss?»
Denna uppsats står i tidskriften sida vid sida med en
lång filippik mot »Gengangere» av pseudonymen Marcellus,
och meningsutbytet är sålunda, efter önskan, i full gång.
Själva existensen av Ur dagens krönika, uppsatt 1881
och fylld av bidrag från det unga lägret, är för resten ett
bevis på, att intressena redan voro klarvakna. Strindberg
fortsätter vid denna tid med att i »Nya riket» vara obehaglig
mot det traditionella Sverige, och publicerar dessutom
dramer och berättelser i snabb följd. 1 skönlitteraturen
tätnar ledet av den unga riktningens förkämpar: just 1882
kommer fru Edgren med »Ur livet» och Gustaf af
Geijer-stam med sin första bok, »Gräkallt»; och i bokmarknaden
visa sig talrika översättningar från utländska »realistiska»
arbeten av Daudet, Zola, Goncourt, Kielland, Schandorph,
Herman Bang och Georg Brandes.
De uttalanden som här citerats, giva en så att säga
yttre bild av förhållandena. Vad som innerst rör sig i de
ungas sinnen, därom ha de mindre att säga. I Strindbergs
självbiografiska serie pejlas ju alltjämt tidens och släktets
psykologi, men dels hänför sig det intressantaste där till
en tidigare period än vår, dels måste man ju räkna med
hans subjektivitet i valet av de företeelser han hakar sig fast
vid och med hans oförmåga att ge de historiska linjerna.
Emellertid är självfallet hans skildring av den
uppsalien-siska ungdomen på 1870-talet i grunddragen riktig: prägeln
som den bär är trötthetens, reaktionens, strävandena äro
direkt praktiska, den skimrande bubblan som det tidigare
studentlivets idealism varit, har sprungit och lämnat intet
annat kvar än besvikning. Det är samma stämningar, som
skildras i Geijerstams Uppsalaroman »Erik Grane» (1885).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
