Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya vindar begynna blåsa mot slutet av årtiondet. »Röda
rummet» har ruskat opp sinnena, vissa händelser inom
samhällslivet visa, att angreppen äro berättigade, och
ungdomen blickar med förvåning och hopp mot en framtid
med nya ideal.
Dock, denna generation av ungdom är uppvuxen i
en tvivlets och passivitetens tid och den har icke iätt att
fyllas av entusiasm och tro. Dess tankegång och stämning,
när den står färdig att träda ut i livet, har Oscar Levertin
själv angivit i en mycket intressant uppsats med titeln
»Två generationer» som infördes i Ur dagens krönika 1884
och närmast var föranledd av Peter Nansens bok »Unge
Mennesker».
Levertin talar först om den idealiserande,
Glunt-sjungande, storordiga och skandinavistiskt fantiserande
perioden, om det sista kriget, »då danskarna övergivna
föllo kring Dybböls skansar och den gentila livsidén om
’den fria, eniga norden’ avslutades med en sista akt, vars
tragiska fiasko gav de sköna talesätten och de vackra
försäkringarna en viss obehaglig, nattstånden bismak», om
reaktionen efter representationsförändringen och han
fortsätter:
Den nya generationen var redan i födelsen skeptisk.
Fäderna, vilka på ålderdomen blivit mer och mer konservativa, hade
i sin ungdomstid förbrukat all dess entusiasm, och deras exempel
drev sönerna att dubbelt så girigt leta fram alltings skuggsidor,
att dubbelt så nervöst sönderplocka allt, så mycket mer som de
just kommo lagom till att njuta frukterna av den moderna
kritikens arbete — särskilt på det religiösa området. Och de blevo
en släkt av oroliga tvivlare, av misstrogna grubblare, vilka så
vant sig vid att ängsligt dissekera allt, att det till sist blev
dem svårt att hänföras av något. Och det var det värsta, att de
då verkligen fingo syn på idéer, vilka stämde överens med tiden,
på åsikter, vilka deras förstånd måste gilla, så många funnos
vilka icke voro starka och modiga nog att helt omfatta konse
kvenserna av sitt eget tvivel, utan antingen stannade i halvheter
eller upplöste allt i pessimism och universalskepsis, för att icke
tala om alla, som blevo överlöpare till det gamla lägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
