Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tydligt som på en radering mot en kalkad husvägg, som skenet
sätter i en fantastisk, bländande klarvit dager.
Och genom den genomskinliga luften darra tusende spröda
toner, ohörbara för de lyckliga, men alltför klingande och klara för
dem, som mol allena vandra kring med sinnena överfyllda med
oklara tankar av längtan, förtärande, svidande längtan . . .
När Hjort kom hem efter dylika promenader, nästan väntade
han, då han tog i dörrvredet, att lätta steg nalkades därinifrån, att
en mjuk stämma med suckande, muntra tonfall skulle klinga honom
till mötes. Så steg han in, och tyckte, att det var dubbelt ensamt
i kammaren, dubbelt ensamt den långa vinternatten.
Och de sömnlösa nätterna sedan, de tunga nätterna, då
slummern ej ville komma, då stod honom till sist intet annat åter än att
rusa sig med brokiga drömbilder. — Blundande, matt småleende
drog han då på sig Almaviva6 vida, svarta kappa, satte på huvudet
Romeos plymprydda sammetsbarett och tog i sina händer Cherubins
elfenbenssirade mandolin. Och av bar det på äventyr genom gatorna.
Ty i varje hus fanns det en butter, kältande doktor Bartolo, som
det var en ren förnöjelse att draga vid näsan. I varje hus fanns
det en varmblodig ung Rosina med skälmska, svarta ögon och
fylliga, röda läppar. Och hon stod i sitt fönster och väntade, ty
alla vänta de på Almaviva, vänta med bultande pulsar, med
klappande hjärtan, med kinder, som stå i brand. Och i nattens
dunkel kom han, medan regnet piskade, gömde henne vid sitt bröst
inom kappans vida veck, och båda försvinna i den mörka natten . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
