Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betonade den utländska prägeln, men »metallens» svenskhet
och sådana beskrivningar som den av en julafton i
Stockholm i första berättelsen. Stilen förirrar sig ofta i en
störande och simpel skämtblads-jargon, förebilderna äro
de franska naturalisterna och deras efterföljare i den
dansk-norska litteraturen. Drag från denna riktning äro
vidare sympatin för de lägre klassernas liv, deltagandet
för de vanlottade och lidande, en viss satirisk skärpa i fråga
om verkliga eller förmenta missförhållanden, det noggranna
återgivandet av yttre företeelser. Vidare »en till verkligt
klasshat urartande pessimism» och »ett koketterande och
skyltande med en kunskap om världens uselhet, som
snarare torde vara en frukt av ensidig läsning än av
personlig livserfarenhet». Intrycken från Kielland påvisas,
men »den vårdslösa behandlingen av både svenska och
främmande ord» skulle kräva en särskild uppsats.
Vänligare är den anonyme recensenten i Dagens nyheter, som
efter påpekande av »osmakliga överdrifter» i skildring och
stil säger: »Fin iakttagelseförmåga, förmåga av både
teckning och färg särdeles då det gäller att måla naturen,
vare sig grått i grått eller i palettens hela skiftande
färgskala, och framför allt en öppen blick och ett varmt
klappande hjärta för de små, nödställda och förtryckta som
kämpa, lida och gå under i det brusande samhällslivets
stormar, se där egenskaper, vilka kräva erkännande och
som hos läsaren väcka sympati för berättaren, deltagande
för figurerna på dessa tavlor, där penseln förts av både
hjärtat och handen. I alla dessa avseenden är den första
tavlan »På julafton» att betrakta som ett litet mästerstycke
av slående sannnig, av djup, innerlig känsla. Men, när
man är i besittning av sådana egenskaper, varför då roa
sig att slå ’Småmynt’? Varför plottra bort sina krafter,
varför icke samla dem till ett stort och helt, till ett ädelt
mynt, en skådepenning för ens samtid, en hedersmedalj för
en själv?» - I sin översikt i Nornan skrev F. v. Scheele
att L. skänkt »en följd av fina, känsliga verklighetsbilder
och stämningsstycken, vari han redan infriat en god del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
